2006-06-26

I väntan på...
Jag har inte hört något mer från FB sedan han skickade sms på torsdagen. Jag borde inte tänka så men jag är besviken!! Det börjar redan nu kännas hopplöst. Jag hade väl på något sätt hoppats på att han skulle höra av sig redan i helgen, kanske föreslå att vi ses igen innan han åker bort. Nu kommer han vara borta och segla en hel vecka så innan söndagen ska jag inte vänta mig något.

M och S försöker muntra upp mig genom att säga att det fortfarande finns en liten chans att vi kommer att ses igen. Det är inte helt kört, säger de. Men jag har ju min intuition, och den säger att den här veckan som går nu mycket väl kan vara tillräckligt för att få FB att glömma. Var det verkligen så intressant? Nej, kanske inte. Äh, jag struntar i det. Det får vara. Till min stora förvåning sa S till mig igår att jag ju kan höra av mig till FB om han inte gör det när han kommer hem. Det är förvånande för hon brukar annars vara den som säger nej till allt sådant. Men nu tycker hon gott att jag kan höra av mig i nästa vecka och föreslå en drink.

Jag ber till alla högre makter att det ska bli bra. Att FB ska höra av sig, helst redan i veckan. Att han faktiskt ska vilja träffa mig igen. Att han ska vara den som överträffar mina förväntningar, på riktigt.