2006-06-16

Drömmen om det perfekta
Det här med relationer är ett outtömligt ämne. Mina texter kommer nog till mesta delen att handla om sådant, eftersom det upptar så mycket av mina tankar och samtal även annars.

Nu tänker jag på det perfekta förhållandet. Hur ska det se ut? Jag deltog i en intressant diskussion i Hur fungerar killar-klubben på Shortcut som handlade om drömmar och förväntningar på de personer vi möter och på hur våra relationer ska se ut. Jag undrar om det som gör att vi har så svårt att träffa rätt är att våra krav är så orimligt höga. Jag diskuterade det här med M för ett tag sedan och vi var ense om att vi nog generellt har för höga krav idag. Vi vill ha allt. Våga säga nej till det som är bra för att kunna säga ja till det som är bäst. Men då blir vi aldrig nöjda i stället.

Kanske handlar det inte bara om förväntningar på hur personen vi möter ska vara utan även förväntningar på hur vi själva ska känna och hur hela livet ska se ut. Det ska vara perfekt eller inte alls.

Jag känner människor som har varit singlar länge, mycket, mycket längre än jag har, och ju längre tiden går desto svårare blir det att möta någon som känns rätt. Ta HN som exempel. Han dejtar massor men ibland (ofta) tror jag att han nästan letar efter fel hos dem han träffar. Samma sak med JP. Hon har lätt att träffa killar men hon hittar fel hos alla, trots att hon ofta i början ändå tycker att det är bra. Hon säger själv att hon kanske egentligen inte vill ha ett förhållande nu, trots att hon tror det.

Vi är så fullmatade med bilder av hur livet "ska" vara från filmer och böcker och med så mycket perfektion i bagaget kan verkligheten liksom aldrig bli bra nog. Det är en omöjlig ekvation.