2006-06-15

Stockholm är en liten ankdamm - om det här med kärlek och hämnd
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Ibland är Stockholm alltför litet. Ibland känns det som att alla känner alla. Vilken soppa.

I fredags var det AW på Gerdas. Jag hade bestämt att gå dit med M efter att MK hade mailat ut till alla och föreslagit det. Jag anade att JT skulle gå dit och honom hade jag verkligen ingen lust att träffa så jag och M övervägde att gå en sväng till Storstad i stället, bara för att slippa träffa på honom. Trots allt så tycker jag fortfarande att det är jobbigt. Har inte riktigt hittat knappen för att stänga av alla känslor ännu, även om han i mångt och mycket har betett sig som en riktig jubelidiot mot mig.

Men så under dagen kommer ett mail från JM, min underbare vän, han som skriver så fina saker till mig, han som är världens i särklass bäste kille tror jag. Önskar så att han ville ha mig till mer än bara kompis!! Han skrev att de skulle en sväng till Gerdas med ett kompisgäng och undrade om jag inte ville gå med. Klart jag ville det! Det är ju mer OK att gå dit och möta JT i sällskap med ett annat gäng, särskilt om en sådan pudding som JM är med dessutom. Visst är det idiotiskt egentligen. Det är som att jag anstränger mig så fruktansvärt mycket för att visa JT hur lite jag bryr mig, trots att hjärtat håller på att gå sönder gång på gång.

Det var riktigt roligt på Gerdas. Det ska nog bli mitt nya favoritställe tror jag. Jag var duktig och minglade och pratade med alla möjliga människor, nya och gamla vänner. Jag var så fin jag bara kunde i min underbara röda kavaj, trivs så otroligt bra i den! Pratade med JM, vi flirtade med varandra som vanligt. För honom är det väl bara på skoj men nog önskar jag att det vore mer än så. Han är så läcker att jag skulle kunna slita av honom kläderna direkt.

Så kom JT dit tillsammans med sin bäste vän T. Jag förvånades nästan själv över att mitt humör sjönk så fort jag fick syn på honom. Jag blev arg! Och på sätt och vis var det väl också bra att jag kände så. Jag är extremt medveten om honom när han är i närheten. Jag fick en kram, vi stod och pratade i en grupp men jag gjorde mitt bästa för att ignorera JT och prata med alla i gruppen utom honom, behandla honom som luft precis som han ju är så bra på att göra med mig. Han försökte säga något till mig i början men jag bytte ämne bara. Jag är inte snäll alla gånger. Men så kom det fram några tjejer som han tydligen kände så då började han prata med dem i stället. Jag vet inte vilka de var men tänkte på att de såg bra ut i alla fall, och tänkte också på att den tjej JT pratade mest med var ganska lik mig i utseendet. Jag drog med mig AG och sa högt och ljudligt så att JT skulle höra ”kom så går vi bort och pratar med JM i stället!”

Så det gjorde vi och det var så underbart skönt att bara kunna vända ryggen åt JT och hans tjejbekanta och helt och fullt bara fokusera på JM och hans snygge kompis TE samt deras tjejkompis L, TE's ex och en nära vän till JM. Vi hade så kul, stod där och skrattade och flamsade och AG tog kort på oss, flera otroligt bra härliga kort där vi skrattar och verkligen ser lyckliga ut. Jag ska maila dem till JM har jag tänkt - han kan behöva bli påmind om mig ibland! :-)

Efter en stund fick TE syn på M, de har ju också träffats tidigare så han gick bort till gänget där JT och övriga stod för att prata med henne och jag drog med mig JM och L dit också. Döm om min förvåning när L går fram och kramar om JT och JM viskar högt i mitt öra "det är hennes gamla date från förra året". Jag höll på att smälla av. JM såg mitt uttryck så han frågade om jag också hade dejtat JT och jag kunde bara nicka, jag skrattade så jag knappt kunde stå på benen. JM blev lika full i skratt som jag, han var som ett barn på julafton, visste knappt var han skulle ta vägen, han höll nästan på att explodera. Jag höll hårt i honom för att han skulle stå kvar hos mig och inte gå bort till JT och fälla någon kommentar där och jag märkte att JT's kompis T såg mig och JM där vi stod och höll om varandra och skrattade så att tårarna rann. Jag vet inte om han skulle säga något till JT om det efteråt men det spelar faktiskt ingen roll.

Så började TE och JM prata om att åka hem och jag kände att jag hade sett nog av JT och hans tjejer så jag drog med mig M och AG och bestämde att göra JM och TE sällskap från Gerdas. Så kunde JT gott få tro att vi skulle gå vidare tillsammans med dem, även om det bara var så långt som ut till cykelstället utanför båten, men det behövde vi ju inte tala om för honom. De andra gick ut och jag gick bort till T och JT för att säga hej då. JT såg häpen ut när jag sa att vi skulle gå vidare, "jaha, var ska ni gå då?" frågade han. "Jag vet inte, Storstad kanske", sa jag lagom nonchalant. Han försökte krama om mig lite längre men jag bara släppte honom och gick raka vägen bort till L som skrattade precis som JM och TE efter att de hade berättat att även jag hade dejtat JT. Vi kramade om varandra och skrattade och jag hoppas, hoppas att JT såg det och insåg att vi skrattade åt honom, att han fick lite att tänka på där.

Vi skiljdes åt efter bara något kvarter och jag gick och satte mig på en bar med M och AG. "Märkte du hur JT tittade efter dig hela tiden?" frågade AG och jag skakade på huvudet, jag hade inte märkt det, bara lite grann. Men jag vet att han brukar göra det och jag förstår inte riktigt varför. Vad är det han vill veta? Vem jag pratar med? Tittar han för att han bara tycker om det han ser? Eller vill han bara ha koll på mig, trots att han har sagt att han inte vill vara tillsammans med mig?

Men AG gav mig en klapp på ryggen. "Du skötte dig bra i kväll", sa hon och det kändes bra att höra. Jag är stolt över att jag klarade att bara gå ifrån JT på Gerdas, över att jag bara lämnade honom där, för jag tror inte det var vad han hade väntat sig. "Han hängde nog inte med där riktigt", som M sa efteråt.

Jag är glad att jag gick. Jag är glad att jag lät honom se att jag mår bra även utan honom. Jag är kanske lite starkare ändå.