2008-06-29

Sängjakt och lite till
Det har varit ännu en helg utan utgång. Jag saknar det inte, tvärtom är jag mer lugn till sinnes nu. Jag märker på mig själv att jag ändå är mer stressad och stingslig över den kommande sommaren nu med allt vad den för med sig - UP's resor och vår egen brist på planer.

Igår satt vi faktiskt en stund och pratade om tänkbara saker att göra och platser att resa till men vi kom fram till att det egentligen inte finns något ställe som vi verkligen brinner för eller längtar efter att komma till. Det är inte likt någon av oss men nu är det som det är. Vi gick först igenom tänkbara resmål i södra Sverige. Söderut har vi en del folk vi känner, men det känns ändå som att en sådan resa främst skulle handla om att åka runt till bekanta och inte så mycket att vi ska besöka platser vi verkligen vill till. Norrut finns fler äventyr, fler nya saker att uppleva och nya platser att se. Men vi känner ingen där utan då blir det mer kostsamt med tanke på att vi måste bo på vandrarhem hela tiden, alternativt tälta förstås. Jag har ingenting emot att tälta så länge det inte regnar för mycket. Vi måste i alla fall komma fram till något snart. Det är inte långt kvar till min ledighet, och UP ska ju snart åka iväg också. Tiden går och går.

Lördagen tillbringade jag hos mamma och Maja. Det blev en bra dag och jag är glad att jag åkte dit. Mamma är ju ensam hela veckorna i princip och jag tror hon uppskattade sällskapet. På kvällen mötte jag UP i stan. Han hade fått två erbjudanden om gratis middag på Patricia så vi tog chansen att äta billigt ute en kväll. Det blev en ganska bra middag även om åtminstone varmrätten var lite smaklös. Men gratis är gratis.

Efter middagen tog vi en promenad runt Södermalm och tittade på utsikten över Stockholm. Den här staden är så otroligt vacker, det kan jag inte komma ifrån. Aldrig vill jag bo någon annanstans än här.

På söndagen gick vårt sökande efter en ny säng vidare. Vi var runt i fyra olika butiker, och vi kom egentligen fram till samma sak som förra gången - att det är Carpe Diems säng Kornö som är perfekt för oss. Jag ska försöka ta reda på om Mios säng verkligen är densamma, och efter det kan vi nog beställa snart. Min gamla säng känns hopplöst obekväm i jämförelse.

När det gäller att bli sambos har vi inte kommit framåt. Jag ser fram emot att bo tillsammans med UP, men däremot känner jag att det blir en enorm utmaning för mig att bo i hans nuvarande lägenhet. Det är för mycket historia för mig, saker jag kommer att ha svårt att bortse från. Andra som har varit där, saker jag vill glömma men ändå inte kan sluta tänka på. Det bästa vore absolut om vi kunde hitta något helt nytt i stället. Det sägs att det som inte dödar härdar, men vissa erfarenheter skulle jag ändå hellre bara vara utan.

2008-06-27

Galon
Jag åt lunch med EB idag och hon gav mig ett bra tips. Hon berättade att när hon får höra negativa saker eller kritik så brukar hon föreställa sig att hon har på sig galonkläder så att allt det dåliga bara rinner av henne. Det var ett bra tips och jag ska försöka göra samma sak med elaka kommentarer som kommer över mig. Jag har pratat med PR också och fått höra att jag inte är den enda som har svårt för vår vd. Det är skönt att höra ändå.

Jag får väl köpa en sydväst och ha på mig i fortsättningen.

2008-06-27

En dålig början
I morse saknade jag UP mer än någonsin när jag åkte till jobbet. Vi har bara setts en enda kväll den här veckan och det är ovanligt lite för att vara oss. Dagen började inte bra. Jag stötte ihop med vår vd - den enda personen på företaget jag inte alls tycker om. Han gav mig en utskällning för att jag inte har blivit klar med en idiotisk uppgift han har tilldelat mig, för att jag inte har prioriterat den och för att jag inte har talat om för honom varför den inte blivit klar. Jag antar att jag får skylla mig själv men jag blev helt orimligt ledsen av hans påhopp.

Jag känner bara att jag inte vill någonting nu. Jag har bokat in att träna efter jobbet, men som det känns nu vill jag bara åka hem och gömma mig i min lägenhet. Jag vill inte träffa någon, inte prata med någon förutom UP. Honom saknar jag så hjärtat nästan går sönder. Om bara dagen kan gå fort.

2008-06-27

En perfekt tjejkväll och en perfekt nyhet
"Jag har något roligt att berätta", skrev CN till mig på msn igår. Jag fick direkt mina aningar men hon ville inte säga något förrän vi sågs på kvällen. Vi möttes vid biografen Saga där vi skulle se Sex and the city - jag, CN, SS och EE. När vi stod i kö för att köpa godis till bion la CN min hand på sin mage och talade om att hon är gravid - i slutet av oktober är det dags! Det var den perfekta nyheten och jag är så otroligt glad för henne. Få människor förtjänar det här mer än CN - först med hennes sambos fantastiska frieri för två veckor sedan och så att hon äntligen ska ha sitt första barn. Hon fyller 42 år i höst så det är verkligen dags för henne nu och det var underbart att se hur lycklig hon såg ut. Äntligen har det blivit bra för henne.

Filmen var underbar - rolig och sorglig men med ett lyckligt slut. Jag hade inte ens frågat UP om han ville se filmen med mig, men när jag satt där tänkte jag att det faktiskt är en film jag hade velat se även med honom. Det fanns så mycket bra i den, om den där svåra konsten att leva tillsammans med en annan människa med allt vad det innebär. Det fanns mycket att lära och mycket jag tog till mig. Det var en bra kväll med mina vänner.

2008-06-26

19 månader + 1 dag
Jag och UP hade ett litet minijubileum igår. 19 månader firade vi med middag bestående av pannkakor och sylt. UP hade köpt med en burk hjortronsylt och han hade till och med tagit med sig en av våra cava-flaskor från Spanien. Vi beslöt dock att spara den eftersom det inte är någon jättebra dryck att hälla i sig och sedan gå upp tidigt och jobba nästa dag. Till helgen kanske det blir i stället.

Annars firade vi inte så mycket. Jag tränade mitt vanliga onsdagspass efter jobbet - sjuk jobbigt som vanligt - och sedan gick kvällen till att tvätta, gå ut med katterna, klippa klorna på dem och lite annat fixande. Det var skönt att få det gjort i alla fall, det behövs ju också.

Nu längtar jag mest till helgen....

2008-06-25

Avstängd
Jag känner inte igen mig själv nu. Jag brukar vara en person som är engagerad, som brinner för saker, som tar initiativ och ser till att det händer något. Jag brukar ha massor av känslor och tankar och åsikter om allt och lite till.

Men nu är det som att allt bara har stängts av. Jag känner inget större engagemang eller intresse för någonting, i princip. Jobbet rullar på men jag brinner inte för det, kanske för att saker och ting tar för lång tid. Det är för mycket väntan på att få beslut och input, väntan på att något ska hända. När det gäller boendet har jag tappat sugen helt. Jag och UP har inte hittat något att köpa tillsammans, och när det gäller att flytta till hans lägenhet - som det nog ändå blir nu - så orkar jag bara inte dra i det. Det finns alltid annat att göra, andra saker att lägga tiden på. Jag vet att UP inte är road av inredning, eftersom han har fått för sig att han inte kan sånt, men det måste ju ändå göras någon gång och ju förr vi börjar desto fortare kan vi bo tillsammans.

När det gäller våra semestrar är det som att jag inte känner någonting alls. Jag har inget speciellt jag vill göra, det är inget särskilt jag ser fram emot. Det är som att det inte ens spelar någon roll längre. Som att jag bara är avtrubbad. UP pratade igår om den där resan han vill göra med BP och när det nu skulle kunna bli av, antingen i juli eller kanske i september eller oktober, och jag kände bara att jag inte ens har lust att resa bort med honom i höst längre. Det är bättre att jag gör något på egen hand, fast jag innerst inne ju inte ens vill det heller. Det känns bara som att UP drar för mycket åt sitt håll och det leder ofelbart till att jag gör samma sak till slut.

Men UP kämpar för mig. Han håller humöret uppe och han säger att han fortfarande vill åka bort med mig, att han fortfarande ser fram emot det lika mycket. Så varför kan jag inte känna samma sak?

Jag har tänkt tanken att det kanske är p-pillren som spökar. Att det är de som gör att jag liksom bara blir avtrubbad och inte känner något alls längre. Det har hänt förr. Men nu har jag ändå ätit dem i ungefär 1,5 år och det har gått bra fram till nu. Innerst inne tror jag mer på att det är allt bråk om UP's alla resor som har ställt till det. Att de på något sätt har fått mig att bara ge upp. För hur mycket UP än säger att han vill vara med mig lika mycket som någonsin så är det som att jag bara inte kan tro på det längre.

2008-06-24

Osäkra sommarplaner
Igår var ingen bra dag. Jag sov extremt dåligt och hela dagen gick jag nästan som i koma. Jag tog mig iväg till träningen ändå men det gick inte så bra, jag orkade inte helt enkelt. Hemma gjorde jag inte mycket, var ute med katterna, läste, fixade lite.

UP har börjat prata om ännu en resa nu. Hans äldste bror BP har föreslagit att UP ska följa med till Dolomiterna och klättra en vecka. UP har länge sagt att han vill åka iväg med BP, eftersom han var borta med mellanbroderna LP förra sommaren så det här är ju ett bra tillfälle. Samtidigt märker jag att allt jag har sagt om hans resor har börjat sätta sig. UP har sagt att han överväger att strunta i Lysekil och åka iväg med BP i stället. Han tycker att han är borta från mig för mycket, och dessutom har han ju ytterligare två resor i höst, minst.

UP har börjat prata om att vi kanske ska hoppa över New York i höst och bara ta någon kortare resa i stället, åka iväg bara torsdag till söndag någonstans i Europa kanske. Jag är tvetydig för å ena sidan vill jag självklart ha så mycket tid som möjligt i Brasilien, om vi nu ska komma iväg dit, och å andra sidan vill jag också göra något i höst. Jag kan förstå att det är mindre viktigt för UP. Han har minst en resa i sommar och troligen två utan mig i höst. För honom är det ju bra om det han gör med mig blir billigt, och han har inte samma behov av att göra något speciellt heller, eftersom han ju får den upplevelsen med andra.

När UP säger att han tycker att han är borta från mig för mycket låter det ihåligt på något sätt, som att det till största delen handlar om det dåliga samvete som jag har gett honom. Förra året åkte han bort lika mycket och då fanns inga betänkligheter. Och jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över hans ord. Jag vill att UP ska välja mig, men inte på grund av dåligt samvete, inte på grund av att jag ber om det. Då är det ju inte äkta menat.

Fortfarande har vi ingenting bestämt till sommarens semester. Fortfarande är jag lika oengagerad, ointresserad och trött på diskussionerna. Jag är trött på att vänta på att UP ska bestämma sig för hur hans planer ska se ut och jag är trött på att känna att jag kommer i andra hand. Kanske är det bara en känsla i mig men den finns där likafullt.

2008-06-23

Midsommarhelg och framtidsplanering
Midsommarhelgen har varit lugn. På midsommardagen hann jag och UP med först ett besök hos min mamma och sedan ett besök hos UP's mamma på eftermiddagen. Det kändes bra att åka till min mamma och Maja men mindre bra att åka därifrån. Vi stannade inte länge och det kändes som att hon är väldigt ensam nu när pappa har åkt till Ångermanland. Jag måste se till att åka dit oftare, eller att hitta på saker så att hon kommer ut lite också.

På kvällen hade JSk och hans band premiärspelning på Engelen. Både jag och UP var jättetrötta men vi släpade oss dit och höll ut hela kvällen ändå. Bandet var bra även om de saknar rutin och behöver jobba på att bli bättre på sin publikkontakt. Men det var en bra spelning ändå och jag tror att de var nöjda.

På söndagen hade vi en fixardag. Vi har tagit tag i oss själva och skrivit en lista över saker att göra, hos mig till att börja med. Det är allt ifrån att se över min pension till att smörja låset i min ytterdörr, och vi hann beta av ett par saker redan igår. Det är skönt att komma igång.

Vi tog en tur runt i ett par olika möbelbutiker också för att titta efter en ny säng till oss. Idag har vi var sin 120 cm säng och det är bara att inse att när vi är två sover vi inte lika bra varken hos mig eller hos UP. Vi ska köpa en 180 cm säng i stället, troligen blir det en kontinentalvariant med två separata bottnar och sedan en gemensam större madrass över det. Vi hittade en bra variant som jag tror vi kommer att bestämma oss för av märket Carpe Diem. Den är dyr, för oss båda hamnar den på hela 47 000 kronor, men UP läste på och upptäckte att Mio verkar ha en identisk variant för ca 15 000 kronor lägre pris. Vi ska prova igen men jag är nästan säker på att vi kommer att bestämma oss för den varianten.

Till min glädje hittade jag blomkrukorna jag har letat efter också. Jag hade fått höra att de var helt slut på Granit men jag hittade några fler i Sickla så nu har jag en bra uppsättning av två olika storlekar. Mitt mål är ju att ha likadana krukor överallt och jag börjar närma mig målet.

På kvällen lagade vi middag och tog sedan en promenad i Nacka Strand. Det är synd att det inte finns fler bra promenadområden där jag bor. Ännu en sak som talar för att vi kommer att flytta till Danderyd båda två.

2008-06-23

Midsommarafton
UP avstod från att åka till Skåne över midsommar för första gången på 17 år, för min skull. Jag har katterna hos mig och kan inte resa bort och UP ville hellre fira midsommar med mig än att åka bort själv. Vi drog ihop en lite provisorisk midsommar med oss två, SS, TM och en kompis till henne. TM och SS kom väldigt bra överens och dagen blev på det hela taget lyckad.

Vi började firandet på Skansen. Där har jag inte varit på evigheter och midsommar har jag bara firat där en gång, när jag var liten. Nu hittade vi en perfekt picknickplats och vi bredde ut våra filtar och dukade upp - fyra sorters sill, lax, ost, färsk potatis, bröd, västerbottenpaj, jordgubbar och vispgrädde. Det var otroligt gott och vi hade otroligt skönt i solen med god mat och folkmusiken på avstånd. Vi tog en tur runt bland djuren också innan vi åkte därifrån sent på eftermiddagen.

Vi tog oss vidare hem till UP där det var grillning och ännu mer mat på klipporna nedanför hans hus. Vi hade tur med vädret också, i stort sett inget regn på hela dagen. Kvällen slutade relativt tidigt men det var alldeles lagom ändå.

2008-06-19

Bedrövligt
Sverige är ute ur fotbolls-EM och gårdagens match mot Ryssland var faktiskt bland det sämsta jag har sett i fotbollsväg. Som tur var hade kanal 3 Sex and the city-maraton hela kvällen så större delen av tiden tittade jag på det i stället för den usla matchen.

Jag har migrän för andra dagen i rad och det är lagom kul. Hjärnan går på halvfart, om ens det, och jag längtar bara efter att få sova. Jag tränade med EB igår och det gick ändå över förväntan, men jag är osäker på om jag ska träna idag också. Jag har bokat en plats och jag har träningsväskan med mig, men samtidigt är jag bara så oändligt trött och huvudvärken gör inte saken bättre.

Igår innan jag skulle somna fastnade mina tankar hos en så kallad konstnär som jag har läst om i veckan. Han bor i Sydamerika någonstans och hans så kallade konst går ut på att han fångar in en vild hund från gatan, binder fast den i koppel vid väggen i ett galleri och sedan ser på medan hunden svälter till döds. Hur man kan kalla det för konst, eller ens tillåta att det händer, övergår mitt förstånd med råge. Jag fattar inte hur sjuka människor kan bli och ändå tillåtas att gå omkring lösa på gatorna. Det är bedrövligt om något. Djur skrämmer mig inte, men människor däremot är ju rent livsfarliga.

2008-06-17

Katterna är tillbaka
Gårdagens träningspass var så tufft så jag nästan mådde illa. Men jag klarade det, den här gången också. På jobbet finns det mycket att göra men jag längtar mest till ledigheten ändå.

R kom och lämnade katterna hos mig igår. De fann sig väl tillrätta på en gång, gick runt och nosade och tittade sig omkring och fann att allt var som vanligt. De har skött sig perfekt hela tiden hos R så jag hoppas att det fortsätter även hos mig nu.

Annars hände inte så mycket på kvällen. Jag gick och handlade, läste, fixade lite hemma. Bara hade det lugnt och skönt och det behövdes.

Jag ringde HSB på dagen för att höra hur det ser ut med kö till parkeringsplats i mitt område och fick veta att det inte kommer att bli något ledigt förrän i oktober. Ännu en sak som talar för att vi kommer att bo hos UP och inte hos mig, antar jag. Hur vi än bär oss åt kommer vi nog inte att bo tillsammans före oktober, för jag kommer inte att flytta till UP förrän efter hans Kroatienresa i mitten av september. Tiden går och går.

2008-06-16

Underbara nyheter!
Idag fyller min pappa 69 år!

Och jag har fått underbara nyheter - CN's pojkvän friade till henne i fredags. Han är brandman och hade planerat i ett helt år för att kunna åka till hennes jobb med brandbil, knacka på hennes fönsterruta på sjunde våningen och fria till henne från brandstegen. Självklart sa CN ja och jag vet få personer som förtjänar det här mer än hon!

2008-06-16

Härlig helg!
Den här helgen har varit bättre än på länge. Fredagen var kanske inte på topp - jag och UP försökte dra ihop en liten after work men det var bara JSk och hans date som tackade ja. Vi var på Grill och gick sedan vidare till Mellow där vi träffade på både JP med date och ÅK med pojkvän. Lite komiskt med paren som radade upp sig där. Men det var roligt att se ÅK, hon såg så kär och strålande ut och det klädde henne väl!

På lördagen tog vi det lugnt. Vi pratade inredning och åkte runt i några olika butiker för att få inspiration innan vi åkte hem till mig. Jag hämtade ut mina silversmycken och de var precis så fina som jag hade väntat mig, fast det var fel kedja till ett av halsbanden så det måste jag skicka tillbaka för byte. Men UP blev glatt överraskad av prinsesskronan som jag har fått graverad med TU.

På kvällen var det 40-årsfest hos NM. Jag träffade på en del gamla bekanta från förrförra jobbet som jag inte har sett på länge och NM blev jätteglad över halsbandet som jag gav henne i present. Det var lyckat!

På söndagen åkte jag och UP till Ikea och sprang runt bland alla människor. Vi köpte fyra orkidéer, tre förvaringsboxar till mig och några leksaker till katterna också. På kvällen åkte vi till UP och avslutade kvällen med en skön promenad. Vi håller på fram och tillbaka och diskuterar vårt boende, listar upp fördelar och nackdelar och försöker komma fram till den bästa lösningen. I princip står det mellan en bättre bostad mot ett bättre läge. UP har fördelar som tunnelbana och trevligare område medan jag i stället har en ljus och luftig bostad som vi utan problem skulle få plats i. Det är inget självklart val hur vi ska göra.

Men helgen har varit härlig och allt känns bra nu...

2008-06-13

Det jag mest behöver
Igår hade jag egentligen bokat in att ha PH på middag på kvällen. Men jag satt på jobbet under dagen och kände hur jag bara blev tröttare och tröttare och till slut sa jag till PH att vi får ta det en annan dag. Jag tränade body pump och åkte hem och hade en helt egen, tyst och lugn kväll - precis vad jag mest behövde och längtade efter. Jag åt en god middag, satt och läste, bara vilade och njöt av tystnaden och lugnet.

Jag har fått hem lappen om att mina smycken finns att hämta nu också. Det ska bli roligt att se dem, jag hoppas att de är lika fina i verkligheten som på bilderna. Inte minst ska det bli roligt att överraska UP med prinsesshalsbandet.

2008-06-12

Tidigt födelsedagsfirande
Igår var det tidigt födelsedagsfirande för min pappa. Egentligen fyller han år på måndag men han åker upp till Ångermanland redan på fredag och stannar över hela sommaren så det blev ett tidigt firande i år. Vi gav honom en ny platt skärm till datorn som jag köpt begagnad från jobbet och en kittfärgad softshelljacka som passade perfekt. Det var roligt att se att min pappa verkade uppriktigt glad över presenterna. Han verkar ha kommit att acceptera både åldrande och födelsedagar på ett helt annat sätt än tidigare. Förr om åren blev han bara arg och började skrika åt oss om vi påminde om hans födelsedagar men numera är det inte längre så. Det är skönt att se.

Roligt är också att min familj och framför allt min pappa verkar tycka så bra om UP. Pappa tinar alltid upp när UP kommer över och pratar på om allt mellan himmel och jord. Det är som med vänner, det är inget krav att de ska komma bra överens med UP men självklart underlättar det.

Lilla Maja var lika liten och söt som alltid och hon spann som en motor när jag klappade henne.

Jag och UP åkte hem till honom på kvällen och gick ut och tog en lång promenad. Vi kom in i ett långt samtal som började bra - vi pratade om vår gemensamma framtid, om var vi ska bo och hur vi ska leva tillsammans. Men så kom vi in på saker som inte alltid fungerar så bra och därifrån är ju steget inte långt till resor. Kvällen slutade med gräl och vi är nog lika trötta på det båda två. Jag vet inte varför vi har så lätt för att fastna i sånt där. Vi vill inget hellre än att må bra tillsammans och ändå verkar det vara så svårt att göra rätt.

2008-06-11

Vi vann!
Igår hade jag en hemmakväll. Jag dammsugade, tvättade och strök hela min jättehög med gardiner och allt. Nu är gardinerna uppe igen men däremot har jag fortfarande inte tvättat fönstren. Det måste göras någon gång - jag måste bara hitta en tid att prioritera det.

På kvällen var det fotboll, Sverige mot Grekland. Vi vann med 2-0 genom ett lysande mål av Zlatan och ett obegripligt av Petter Hansson. En bättre början kunde vi inte fått.

Jag har fortfarande inte hört något om min smyckesbeställning från M925. Eftersom jag ska ge bort ett halsband till NM på lördag börjar jag bli lite stressad. Halsbandet kommer att skickas med rek och jag måste dels hinna få lappen om paketet hem till mig och dels hinna hämta ut det. Jag har blivit utlovad att få leveransen till i morgon men frågan är om det betyder att paketet kommer till utlämningen i morgon och sedan ska lappen postas till mig, eller om jag faktiskt ska hinna hämta ut paketet i morgon. Jag hoppas att det här inte kör ihop sig så att hela min presentidé faller. Det är nog lika bra att höra av mig och fråga ändå så vet jag.

2008-06-10

Jag växer!
Igår åt jag lunch med min kollega HB. Vi kom att prata jobb och det visade sig att vi delar åsikt om vår gemensamme chef FK - han är duktig men som chef är han rätt osynlig. Han är mer specialist än coach och att arbeta med honom innebär i högsta grad att klara sig själv. Vi alla i gruppen arbetar dessutom med helt olika uppgifter så det betyder i sin tur att vi inte kan räkna med speciellt mycket feedback eller med att ha någon att bolla våra tankar med.

Jag nämnde att jag hade blivit lite stressad över att den fjärde kollegan i gruppen fått sluta hastigt och lustigt mitt i provanställningen, och HB sa att det behövde jag verkligen inte oroa mig för. Han hade fått höra massor av positiva omdömen om mig och han sa att jag behövde ju bara se på hur naturligt det redan nu var för folk att gå till mig och be om hjälp med saker, att bara det visade ju att jag var rätt person på rätt plats. Jag växte nog en halvmeter av hans ord, det värmde enormt att höra!

Efter jobbet var det träning, ett stenhårt pass som var enormt bra och roligt! Jag kämpade och slet och det gick bra, jag orkade verkligen även om det tog på krafterna mer än vanligt. Kvällen tillbringade jag hemma hos UP och han blev glad över att se mig på så bra humör. Vi övade oss på att stå framför spegeln och säga till oss själva att vi är fantastiska. Det är fortfarande inte lätt för mig men jag kan i alla fall säga det nu, även om jag kanske inte menar det varje gång. Men jag växer lite mer ändå.

2008-06-09

Varm helg
Det har verkligen varit jätteskönt att vara ledig i tre dagar. Alla helger borde egentligen vara så här långa! Vädret har varit perfekt sommarväder - nästan så att jag längtar efter lite regn och svalka nu.

På lördagen åkte vi över till BC för att fika med henne och hennes lilla son. Sonen är fyra veckor gammal nu och han var jättestor för att inte vara äldre! Tydligen var han normalstor när han föddes, men han måste ha vuxit med rekordfart sedan dess. Det var trevligt att träffa BC hur som helst, hon var precis som AK helt som vanligt trots att hon har fått barn. Vi pratade om det mesta men inte så mycket om barnet och hon var sig lik. Jag kan tänka mig att man blir coolare när man redan har gjort det en gång tidigare, som i hennes fall. Hon har ju redan en son som är tio år gammal.

Kvällen tillbringade vi på klipporna nedanför UP's hus. Vi köpte med oss mat och satt där och njöt i solnedgången och värmen. Senare på kvällen såg vi Be cool på DVD hemma hos UP.

Söndagen var lika varm som fredagen och vi la alla andra planer på hyllan och åkte iväg till Domarudden för årets första bad. Det var kallt men ändå skönt efter en stund. Vi tog en enorm glass i Vaxholm på vägen hem och jag lyckades se var R och katterna bor också. Efter middagen hemma hos UP åkte vi hem till mig och sov där.

Vi har kommit överens om att sluta leta efter en ny bostad nu och att i stället flytta till någon av våra befintliga lägenheter. Däremot är vi inte helt klara över vilken lägenhet vi ska flytta till, hans eller min. Jag tycker så mycket om min egen lägenhet men kan också se alla de praktiska fördelarna med att bo hos UP - billigare månadskostnad, parkeringsplats och bredband finns redan klara, det är bättre kommunikationer och kanske också trevligare område trots allt. Det är närmare till våra familjer och vi har flera vänner som bor inte alltför långt därifrån, på samma sida om stan.

Nackdelen är att min lägenhet obestridligt är större och ljusare. Jag skulle verkligen sakna min balkong och UP's lägenhet kräver klart mer renovering för att jag ska vilja bo där. Det kostar pengar, men det kan det också vara värt. Sedan är jag också lite orolig för hur jag känslomässigt skulle känna om jag bodde hos UP. Om jag skulle känna mig som hemma där med tiden eller om jag alltid skulle känna det som att jag bodde hemma hos honom, renoveringar och allt annat till trots. Jag vet inte ännu. För katternas del spelar det nog ingen roll var de bor. UP har balkong som de kan titta ut från och gräs utanför huset där de kan gå ut. Det kan fungera för dem.

Jag tycker att det vore roligt att renovera UP's lägenhet, även om det är ett stort projekt. Men vi har varit på flera visningar i området och fått inspiration, sett hur mycket man ändå kan göra med den typen av lägenheter. Öppna upp och få in ljuset. Det är inte svårt att hitta vackra tapeter nu - snarare är det svårt att välja bland allt fint. Samma sak med möbler och allt annat - det finns fler vackra saker än man kan välja bland. Det skulle verkligen kunna bli bra. Det är bara den känslomässiga frågan som kvarstår för mig.

2008-06-09

Nationaldagsfirande
Den 6 juni var den varmaste dagen i mannaminne. Runt 30 grader och solen fullkomligt stekte ner över oss i stan. Jag och UP firade nationaldagen med SS och JP i stan. Vi promenerade runt, fikade, åt lunch i Kungsträdgården och avslutade med en drink på Josefina på kvällen, fast då valde SS att åka hem i stället. Det blev en skön och avslappnad dag med mycket prat och jag är glad att se att UP kommer så väl överens med mina vänner. Det är ju ingenting som livet står och faller med men det underlättar helt klart.

Jag gick iväg på toaletten på Josefina och när jag kom tillbaka märkte jag att det var något med JP och UP. De såg besvärade ut och det var bara alltför uppenbart att de snabbt bytte samtalsämne när jag kom tillbaka, att de hade pratat om mig. Jag frågade skämtsamt vad de hade kommit fram till när jag var borta och fick ett svävande svar att de hade pratat lite om semester och så, och då insåg jag förstås att de hade pratat om Kroatien och min inställning till det.

När vi åkte därifrån senare på kvällen frågade jag UP rent ut om det var Kroatien och mig de hade pratat om och UP medgav att det var så. Jag frågade vad de hade sagt om mig och UP svarade att det var privat mellan honom och JP. Han har sagt så förut, men då gällde det honom och JSk, och jag tycker det är lika dåligt varje gång. Man kan inte stå och säga till en person att ja, vi har pratat om dig bakom din rygg men vi tänker inte tala om vad vi sa om dig för det är privat mellan oss. Min regel är snarare att om man inte kan stå för det man har sagt så har man ingen anledning att säga det till att börja med.

Med andra ord blev jag förstås arg över UP's ord och till slut talade han om att han och JP hade pratat om min inställning till UP's Kroatien-resa. De hade enats om att jag måste släppa det och gå vidare.

Och det är där jag inte hänger med längre. Jag förstår varför UP vill åka. Jag har sett bilderna och jag inser att det kommer att bli fantastiskt. Men det jag inte förstår är varför alla människor i världen är så eniga om att det bara är jag som måste ändra på mig. Varför är det bara jag som har fel här, varför är det så självklart att UP ska genomföra den här resan, som inte ens är jätteviktig för honom, och att jag, som mår urdåligt av den, bara ska acceptera, gilla läget, släppa taget och gå vidare? Varför ska UP's vilja vara viktigare än min? Varför säger alla människor till mig att jag måste gå och prata med någon, att jag måste ändra mig, för att UP ska få sin frihet att göra vad han vill? Varför är han så mycket viktigare än mig? Varför säger ingen människa till UP att med tanke på hur dåligt jag mår kanske han borde överväga att boka av sin biljett? Varför är hans 3 000 kronor i biljettpengar mer värda än att se mig må dåligt i ett halvår?

Tydligen finns det vissa saker jag aldrig kommer att förstå, och det här är en av dem.

2008-06-05

Mera självkänsla...
... fick jag som på beställning efter mötet med FK igår. Han bevisade omgående att han inte är ett dugg lik min förra idiot till chef och jag är mer än glad över att inse det här.

Jag var ruskigt nervös inför mötet men det fanns ingen anledning, visade det sig. Jag la fram min lista med projekt jag har tänkt fokusera på under de kommande månaderna och FK la till några punkter. För övrigt köpte han tveklöst alla mina förslag och verkade tycka att de var utmärkta. Jag visade ett förslag på en ny struktur för vårt intranät och FK kommenterade att det lät som att jag var sugen på att projektleda hela processen med att bygga upp vårt nya intranät.
"Gärna", sa jag.
"Då säger vi det", sa FK och började prata om projektplan, offert och resurser. Jag blir både nervös och glad vid blotta tanken och kan trots allt känna tacksamhet över att jag faktiskt redan har gjort det här en gång, på förra jobbet. Trots att det var ett helvete lärde jag mig ändå en hel del.

Det är som att en tyngd har lyft ifrån mig efter det här mötet. Jag känner mig lugn, glad, peppad och motiverad nu när jag vet att det går bra. Äntligen är det väl min tur!

2008-06-05

Må-bra-bok
Jag och UP har börjat skriva må-bra-bok. UP fick idén efter att ha läst Mia Törnbloms bok "Självkänsla nu" och vi började skriva den 1 juni. För varje dag ska vi skriva upp minst en sak vi är bra på eller har gjort bra under dagen, en sak vi behöver hjälp med och en sak vi är tacksamma för. Poängen är att inte skriva om saker vi är dåliga på eller har misslyckats med utan syftet med boken är i stället att lära sig att peppa och beundra sig själv och att kunna se att jag faktiskt är bra! Det kan vara nog så svårt kan jag lova men kanske kan den här boken ta oss båda en bit på vägen.

Jag har köpt var sin liten anteckningsbok åt oss. De är röda och fina med glittriga barnteckningar på fram- och baksida. På framsidan är det en teckning av den lilla rymdhunden och på baksidan ser man lilla rymdgrisen med sex ben. Jag blir glad bara jag ser den där boken!

2008-06-04

Missfärgad
Det är en dålig erfarenhet från mitt förra jobb som fortfarande hänger kvar och det är den dåliga förväntan att få skit av chefen.

Jag är inte 100% nöjd med mitt jobb nu. Jag trivs bra med kolleogorna och jag är fortfarande övertygad om att det här jobbet kan bli hur bra som helst med tiden. Men det jag saknar är feedback från min chef. Han har mer eller mindre släppt mig helt fri från dag 1 - "skapa din egen tjänst", liksom. Det är på gott och ont. Jag gillar att vara självgående och ogillar att ha chefer som ska vara inne och peta i varje detalj hela tiden. Sånt kan göra mig galen. Men just så här i början, när jag egentligen fortfarande inte alls vet hur det här jobbet ska vara, så kunde det vara bra med lite mer återkoppling, så att jag åtminstone vet om jag gör rätt saker, om jag lever upp till det som förväntas av mig.

Med andra ord måste jag boka in ett möte med min chef så att jag kan ta en avstämning och gå igenom det här. En kille i min grupp som också var på provanställning fick sluta hastigt och lustigt för några veckor sedan. Min chef FK sa då till mig klart och tydligt att jag inte behövde börja oroa mig för något, det var inget som brukade förekomma på det här företaget utan allt var lugnt. Han pratade i stället om framtiden, om saker vi skulle fixa till nästa bolagsstämma som ju är ett år fram i tiden.

Men den där gnagande känslan försvinner ändå inte helt. Och jag vet att största skälet till att jag drar mig för att boka in den där avstämningen är att jag förväntar mig att få ta emot en massa klagomål och skit, precis som det var på förra jobbet. Att mitt förra jobb nästan har gjort mig rädd, hur absurt det än kan låta. Jag inser att det är vansinnigt att känna så och att det säkert inte finns någon anledning heller. FK har berömt mig öppet inför andra och jag hoppas och tror ändå att han är en person som säger till om han är missnöjd. Men ändå. Jag måste göra något åt det här, för att stilla min stress om inte annat.

2008-06-02

Sol, vind och vatten
Vi har haft riktig sommar i helgen, som en härlig försmak av vad som är på väg. På lördagen kom vi upp ganska tidigt och framåt lunch åkte vi iväg bort till US för en soldag på hans båt. Till min inte ett dugg stora förvåning var US där med två snygga tjejer. Typiskt honom. Men de visade sig vara trevliga som tur var. US körde sitt spel och flirtade vilt med den ena tjejen och hon flirtade tillbaka och det var både underhållande och lite sorgligt att se dem. US är sig lik, han förändras aldrig.

Efter några timmar i solen blev vi upphämtade av en ännu större båt och åkte iväg bort till Liljeholmen för att fika vid vattnet. Det blev en skön tur och jag hade gärna åkt längre egentligen. Att bara ligga vid bryggan hos US är trevligt men jag blir rastlös av att vara på samma ställe så där. Jag vill se mer än bara Karlbergskanalen och tycker att en båt är till för att användas.

På kvällen var vi kvar hos US och grillade och tjejerna kom dit med några andra vänner, alla uppiffade till tänderna. Jag satt där i shorts och linne och kände mig som en slusk.

På söndagen fick vi en lugn morgon och åkte sedan in till Reimersholme för att äta lunch med PH. Det var skönt att se henne igen. Eftermiddagen tillbringade vi hos UP's bror med familj i Täby. Det var födelsedagsfika med hela familjen och det var väl trevligt men jag blev ändå ganska uttråkad efter en stund. Efter fikat åkte jag och UP till Rösjön och spelade minigolf. Det är verkligen inte min starkaste sida men det gick faktiskt bättre än väntat och jag lyckades faktiskt slå två hole in one till min egen förvåning. Ibland går det bra ändå.

Mellan mig och UP har det varit upp och ner. Vi ryker ihop med jämna mellanrum och jag konstaterade igår att vi nog båda inte har insett hur viktiga vissa saker är för den andra. Vi ser fortfarande saker för mycket ur vårt eget perspektiv och det är en dyr läxa att lära sig. Jag hoppas att vi lär oss något av det och att vi ändå lyckas göra saker och ting bättre på något sätt, till slut.

2008-06-02

Ännu ett Lysekilsgäng?
I fredags var det after work på Gerdas, på förslag av KH och JD. I vanlig ordning hade jag egentligen inte lust att gå dit, men jag tvingade iväg mig själv ändå.

När Gerdas öppnade för ett par år sedan var jag där minst en gång i veckan nästan hela sommaren. Förra året var jag där kanske två gånger och båda gångerna önskade jag bara att någon skulle ta bort mig, och den känslan fanns kvar nu. Jag insåg att det är exakt samma människor som är där nu som det var för två år sedan. Ingenting har hänt, ingenting har förändrats. Den som har förändrats är nog snarare jag själv. Jag har utvecklats åt ett håll där jag inte längre känner att det ger mig speciellt mycket att stå i en bar och trängas. Jag vill hellre ha lugn och ro, umgås med några få människor i taget och verkligen kunna samtala med dem, vara närvarande hos dem jag möter i stället för att bli knuffad fram och tillbaka och få drinkar spillda över mig.

Den här kvällen var det massor av folk som jag kände på Gerdas. Jag mötte UP utanför, eftersom jag inte ville gå dit ensam, och vi blev osams nästan direkt när vi sågs. De personer vi skulle träffa på Gerdas var hela Kroatien-gänget och jag fick taggarna utåt direkt, eftersom jag fortfarande inte känner att jag orkar vara med dem överhuvudtaget.

Min rädsla är att de ska bli ännu ett Lysekilsgäng i vår bekantskapskrets. Det är det här gänget som är UP's vänner, inte mina i första hand. De har en gemensam upplevelsegrund, de har gemensamma minnen och gemensamma interna skämt som jag inte fattar någonting av, eftersom jag inte har varit med och upplevt det de har gemensamt. Det är personer som oavsett hur snälla och trevliga de än är och hur mycket jag än umgås med dem, aldrig riktigt blir mina vänner. Jag föreställer mig att jag och UP gifter oss och alla hans, och våra gemensamma vänner sitter på hans sida av kyrkan eftersom de i första hand anser sig vara kompisar till honom. Jag föreställer mig hur det skulle kännas och det känns inte bra.

Den här fredagen på Gerdas märkte jag hur UP lyste upp när han träffade de här personerna. Jag insåg åter igen hur underbart han kommer att ha det när han reser bort med dem och jag kände hur mitt hjärta gick sönder ännu en bit. KH frågade hur jag mådde och jag började gråta bakom mina stora solglasögon, mitt framför henne och mitt framför alla andra. För jag vet inte hur det blir eller om vi kommer att klara det här.

UP och JoS gick iväg för att köpa något att dricka och kom inte tillbaka. När övriga gänget skulle gå iväg och äta gick jag för att leta rätt på dem och fick till slut syn på dem, fullt upptagna i samtal med några tjejer som jag känner ytligt. US kom fram till mig och frågade halvt på skämt, halvt på allvar vad jag hade gjort som fick UP att stå och ragga på andra tjejer så där. Jag skrattade åt hans ord men de kändes.

Kvällens bästa var att jag träffade SB och SM. De är underbara människor båda två, så roliga och genomsnälla och jag skrattade mer under samtalet med dem än jag har gjort på länge. Vi pratade lite resor och jag nämnde att jag funderat på att resa till Skottland i sommar.
"Du skulle trivas jättebra där", sa SB, "för människorna där är precis som du. De har ett varmt hjärta."
Det är något av det finaste någon har sagt till mig och jag vet att ingen annan än SB skulle kunna säga något sådant till mig.

När SB och SM skulle gå vidare kändes det lättare att gå tillbaka till UP och de andra och jag höll masken och försökte ha roligt resten av kvällen, även om det inte kändes helt bra. Men jag och UP åkte hem tillsammans i alla fall.

När vi satt och väntade på tunnelbanan kom en berusad lite äldre och ganska sliten man fram och satte sig bredvid oss. Han började prata om sin fru som omkommit i en bilolycka för 18 år sedan.
"Jag sörjer henne lika mycket idag som jag gjorde då", sa han, och så gav han oss ett råd: var rädda om varandra. Jag tänkte att den mannen förmodligen hade mest hjärta av alla människor vi hade träffat den kvällen. UP sa när han hade gått att vi hade gjort dagens goda gärning som tagit oss tid att lyssna på honom. Jag svarade att kanske var det han som hade gjort dagens goda gärning för oss i stället, eftersom han fått oss att förstå hur mycket vi har att vinna på att ta hand om varandra och vår gemensamma lycka. Något viktigare finns ju inte.