2008-06-10

Jag växer!
Igår åt jag lunch med min kollega HB. Vi kom att prata jobb och det visade sig att vi delar åsikt om vår gemensamme chef FK - han är duktig men som chef är han rätt osynlig. Han är mer specialist än coach och att arbeta med honom innebär i högsta grad att klara sig själv. Vi alla i gruppen arbetar dessutom med helt olika uppgifter så det betyder i sin tur att vi inte kan räkna med speciellt mycket feedback eller med att ha någon att bolla våra tankar med.

Jag nämnde att jag hade blivit lite stressad över att den fjärde kollegan i gruppen fått sluta hastigt och lustigt mitt i provanställningen, och HB sa att det behövde jag verkligen inte oroa mig för. Han hade fått höra massor av positiva omdömen om mig och han sa att jag behövde ju bara se på hur naturligt det redan nu var för folk att gå till mig och be om hjälp med saker, att bara det visade ju att jag var rätt person på rätt plats. Jag växte nog en halvmeter av hans ord, det värmde enormt att höra!

Efter jobbet var det träning, ett stenhårt pass som var enormt bra och roligt! Jag kämpade och slet och det gick bra, jag orkade verkligen även om det tog på krafterna mer än vanligt. Kvällen tillbringade jag hemma hos UP och han blev glad över att se mig på så bra humör. Vi övade oss på att stå framför spegeln och säga till oss själva att vi är fantastiska. Det är fortfarande inte lätt för mig men jag kan i alla fall säga det nu, även om jag kanske inte menar det varje gång. Men jag växer lite mer ändå.