2008-05-28

Det värsta jag har läst

Jag är medlem i Förbundet Djurens Rätt sedan många år tillbaka och jag brukar läsa deras medlemstidning med blandade känslor. Å ena sidan vill jag veta hur saker går till, jag vill ha informationen, men å andra sidan mår jag vansinnigt dåligt av det jag får veta.

Den senaste tidningen är den värsta jag har läst på länge, om man ser till hur dåligt jag mår efter att ha läst den. Det var en lång artikelserie om djurförsök i olika utbildningar och sedan ett fotoreportage från ett slakteri. Fotografen som hade besökt slakteriet beskrev den enorma dödsångest som låg i luften där, eftersom grisarna mycket väl förstod vad som skulle hända. De fick panik och hade sådan ångest att de knappt kunde gå utan slaktarna fick slå dem med påkar för att få dem att röra sig framåt. Grisarna slaktades sedan i full åsyn av de ännu levande grisarna, så att de såg precis vad som väntade. Jag läste och grät vid köksbordet.

Hur kan människor vara så grymma?? När slutade vi egentligen bry oss, när tappade vi respekten så totalt för andras liv? Det finns både människor och djur som har det fruktansvärt idag och många tror att bara för att jag bryr mig så mycket om djur så kan jag inte bry mig om människor också. I min värld behöver det ena inte alls utesluta det andra. Jag är fullt kapabel att bry mig om två saker samtidigt. Anledningen till att djuren är så viktiga för mig är att jag upplever dem som så totalt i händerna på oss människor. De kan inte föra sin egen talan och de har tilldelats ett mycket lågt värde i form av värdighet, respekt och ett gott liv.

För mig är alla liv lika mycket värda och jag sörjer dagligen över det vi människor gör mot djur och mot varandra. Stundtals skäms jag över att vara människa och jag önskar att jag å allas vägnar kunde be djuren om förlåtelse, att det bara kunde ta slut. Jag har inte ätit kött på tio år och jag har inte saknat det en sekund. Det finns så många bra ersättningar idag så köttet är inte längre nödvändigt för att vi ska få i oss det vi behöver.

Jag vill inte tala om för andra vad de ska och inte ska äta. Jag tycker att alla ska välja själva. Men däremot förespråkar jag starkt att alla upplyser sig, att de tar reda på var deras mat egentligen kommer ifrån och hur djuren har det när de lever och när de slaktas, och därefter tar ställning till om det här är en industri de fortfarande vill stödja. Det jag föraktar är attityden att bara blunda och låtsas att problemen inte existerar, som att hela världen bara är rosa och fluffig. Att äta sina bacon och låtsas att ingen har behövt lida för att de ska komma till.

Ingen människa kan göra allt, men alla kan göra något. Det här är den kamp jag väljer att utkämpa.