2008-05-14

Riva muren
Allt bråk om resorna har byggt upp en mur mellan mig och UP. Vi har mått riktigt dåligt båda två av det och det har varit så oerhört svårt för oss att hitta en lösning på problemet. Vi kör fast varje gång ämnet kommer upp och nu verkar det som att UP blir arg så fort jag nämner något om det. Jag tappar lusten för att planera för framtiden, för att ens planera semester ihop. Jag orkar inte och det gör inte UP heller.

Men i lördags kväll tror jag faktiskt att vi lyckades riva muren. Vi hade ett extremt ärligt samtal om hur vi känner och hur det påverkar oss. Om våra rädslor, om våra känslor för varandra och för det som händer. Det var tufft men nödvändigt för att kunna riva ner muren som har byggts upp mellan oss och våra känslor för varandra. Det var nog första gången jag hörde UP säga rent ut att han verkligen, verkligen vill att jag ska välja honom lika mycket som jag vill att han ska välja mig. Det var precis det jag behövde höra för att förstå att han är lika angelägen om oss två som jag är. Tidigare har jag alltför ofta känt att det har varit mer på hans villkor.

På söndagen kom smällen igen när UP sa att han fortfarande inte kände sig tillräckligt säker för att börja titta på bostad med mig igen. Det var som att muren bara åkte rakt upp mellan oss igen och det gjorde mig oerhört ledsen, och UP också när han insåg vad han hade sagt och hur jag hade uppfattat det.

Jag vet en sak och det är att jag inte kommer att vänta igen. Jag kommer inte att stå här och avvakta på att UP ska bestämma sig. Antingen satsar vi nu eller inte alls. Jag sa det till UP och han svarade att då är det klart att vi satsar nu. Jag hoppas att det räcker för oss.