2008-04-28

Middag och ostbågsfest
Fredagen var en ganska bra dag. Vädret var somrigt och härligt och det är fantastiskt att se hur Stockholm vaknar till liv igen efter vintern. Folk kommer ut på gatorna, det är fullt av människor överallt som sitter i solen och bara njuter.

Jag träffade SS på lunch på dagen. Det var roligt att se henne och jag är glad att vi har börjat ha lite mer kontakt igen. Det var alltför länge sedan sist. SS är bra, hon förstår och hon får mig alltid att skratta. Hon berättade att hon och MD inte har kontakt längre. De hade blivit osams om en skitsak och MD hade skällt ut SS efter noter. Till slut sa SS tack och ha ett bra liv. Det är konstigt med MD. Man kan tycka att en person som uppenbarligen har så lätt att förlora vänner borde tänka sig för lite mer och vara lite mer tolerant. Men inte MD. Där är det mitt sätt eller fel sätt som gäller.

Efter jobbet hann jag med en snabb träff med JP och PH. Vi var och köpte födelsedagspresent till PH's nya pojkvän och gick runt på stan lite innan JP skulle ut på Djurgården och möta upp SS. Då var det dags för mig att åka också. EE hade bjudit in till återträff efter Schweiz-resan, middag med ärtsoppa, pannkakor och punsch hemma hos henne. Alla från resan var inte med, men vi blev åtta vuxna och två barn ändå. Det var trevligt men jag var extremt trött och mycket riktigt kom migränen framåt kvällen så då var det bara för mig att åka hem. UP var fortfarande förkyld och åkte hem till sig. Vi fastnade i ett långt nattligt samtal på telefon - igen om resan - och det tar musten ur oss båda.

I lördags hade jag namnsdag och mamma kom över på förmiddagen. Hon hade med sig en kladdkaka, en krukväxt, en vas och en limpa med hennes hembakade bröd. Det är min mamma i ett nötskal. Hon kommer aldrig tomhänt och man får inte åka från henne tomhänt heller för den delen. Vi fikade och efter att hon åkt var jag hemma och fixade och donade hemma. Det var skönt att få saker ur händerna fast jag saknade UP, hade velat vara hos honom i stället.

På kvällen åkte vi till Södertälje. TF hade bjudit in till ostbågsfest. Totalt absurt men hela den delen av UP's kompisgäng är galna i ostbågar. För mig låter det osannolikt eftersom jag själv inte gillar ostbågar överhuvudtaget. Med på festen var UP's gamla vanliga kompisgäng och dessutom några fler personer som jag inte träffat tidigare. En av tjejerna var så lik UP's gamla strul och hon verkade totalt hispig, precis som exet. Jag fick instinktivt dåligt intryck av henne och fick senare höra att jag inte var den enda.

Det är något med det där gänget som jag inte riktigt kommer underfund med. Det är TF och ASj, TM och LJ och så UP. Var för sig är de säkert bra, men när de kommer tillsammans blir de helt hysteriska. Volymen på festen blev högre och högre och deras gamla interna skämt haglade som vanligt. Som vanligt önskade jag bara att någon kunde komma och ta mig därifrån. Jag var helt nykter eftersom jag skulle köra bil hem på kvällen, och det är bara att inse att med det gänget kan man omöjligt ha roligt om man inte dricker minst lika mycket som dem.

Det här är UP's bästa vänner och jag ser på honom varje gång de ses hur bra han mår med dem. Han slappnar av och är sig själv helt och fullt. Jag tror att han älskar dem otroligt mycket. Mitt problem med dem är att jag är så långt ifrån deras tokroliga nivå som tänkas kan. Varje gång jag möter dem känner jag mig så vansinnigt tråkig. Jag känner mig tråkig för att jag inte har förmågan att dra det ena skämtet efter det andra. Jag känner mig tråkig för att jag inte är lika tokrolig och jag känner mig tråkig för att jag inte släpper loss på samma sätt som de gör. Jag känner mig tråkig och jag känner att UP har roligare med dem än med mig, och den känslan kör min reda låga självkänsla i botten ännu mer. Utöver det har jag min gamla svartsjuka mot LJ att brottas med. Jag vet ju att UP har varit förtjust i henne tidigare, jag har sett de gamla pussbilderna på dem två och det syns på långt håll hur mycket de tycker om varandra.

Senare på kvällen gick vi vidare till Torekällberget. Det var en ny upplevelse för mig. Egentligen ljusår från de barer jag brukar gå till, men ändå charmigt på något sätt. Här blandades alla typer av människor, unga och gamla, alla varianter. Musiken var OK och jag och UP dansade mycket vilket alltid är roligt. Jag föreslog för honom att vi ska gå ut och dansa på Golden Hits någon kväll, bara han och jag. Jag tror att det skulle kunna bli riktigt kul.

När livebandet började spela ökade ljudvolymen så pass mycket att jag kände att jag inte kunde stå kvar och lyssna. Jag har börjat bli rädd om min hörsel. UP stannade kvar på dansgolvet men det gladde mig att se att han kom och letade efter mig efter en stund. Jag var glad att vi åkte hem till mig på natten, även om det var segt att köra bil. Men jag sover bäst hemma ändå.