2008-04-14

En söndag
På söndagen hade jag och UP bokat in att gå på visningar igen. Det var ett tag sedan sist och ärligt talat börjar jag misströsta. Det verkar så hopplöst svårt att hitta något och priserna är helt absurda. Antingen blir det renoveringsobjekt – som också är löjligt dyra – eller så är det bra lägenheter med priser som gör att de inte ens är att fundera på. Den enda lägenhet vi faktiskt tyckte om var en tvåa på Norrmalm, men vi insåg samtidigt båda att vi ändå behöver ett rum till. Ett rum till och lägenheten hade varit utmärkt. Det blev alltså ingenting den här gången heller.

Jag har inte mått bra på ett tag och igår drevs det till sin spets när jag mer eller mindre bara bröt ihop mitt under visningarna. Vi fick ta en halvtimmes paus och sitta i bilen så att jag fick gråta färdigt, och ändå finns så många känslor kvar. Jag lyckades i alla fall berätta för UP hur jag egentligen känner mig och det var nog bra, att han kan förstå lite lättare varför jag inte har varit mig själv på flera veckor. Det är fantastiskt att han aldrig ger upp hoppet om mig.

Efter visningarna åkte vi ut till ett par gamla vänner till UP i Sollentuna. Hon är en kompis från hans universitetstid för hundra år sedan och det blev mycket prat om gamla vänner och vad det har blivit av dem. De gifte sig i hemlighet för ett par månader sedan och nästa helg ska de ha fest som vi är bjudna på. UP ville att jag åtminstone skulle ha träffat dem någon gång innan festen så vi bjöd in oss på fika. De var trevliga men deras värld är minst sagt olik vår. De har en liten son – som tog mycket uppmärksamhet – och ett litet hus som de håller på och renovera. Det ser ut som en byggarbetsplats även om det säkert blir fint när det är klart. Men själv skulle jag bli galen av att bo så. Jag vill bo i min bostad, inte bara jobba med dem.

UP’s vänner var väldigt negativa till att bo i stan, som jag och UP ju är inriktade på nu. De har gjort det förr och sa att det inte alls passade dem. Jag måste erkänna att jag börjar vackla igen. Lägenheterna i stan är helt enkelt för dyra för att jag ska känna att det helt och fullt är värt det. Jag börjar mer och mer önska att UP skulle vilja flytta hem till mig i stället. Men det är tveksamt om det ska bli så. Det finns fördelar med hans bostad också, även om jag inte känner mig hemma där. Jag vill inte bli inneboende hos honom trots allt.

Efter fikat var vi hos UP en stund. Vi skrev en lista på roliga mål vi har inför året, allt ifrån att göra sylt på egenplockade bär till att resa och flytta ihop. Man behöver nog något att se fram emot.