2008-03-14

Sista dagen
Min sista arbetsdag kom till sist. Idag är det dags och jag kan inte ens säga hur lättad jag känner mig. En sak har jag lärt mig den här sista veckan - jag kan förvänta mig det absolut värsta av min chef och ändå bli besviken. Han är den mest osympatiske, oempatiske människa jag har träffat. Jag vet inte om jag någonsin har tyckt så illa om någon människa som om någon. Han är bara en elak, feg, patetisk stackare som snackar skit om andra bakom ryggen på dem - inklusive mig, det har jag fått veta i klarspråk nu - för att han är för feg för att säga rent ut till personen vad han egentligen tycker. Må han ruttna i helvetet för all framtid. UP sa till mig i morse att jag inte behöver önska något dåligt för min chef för det kommer han att sköta så bra på egen hand.

Igår gick jag tidigare från jobbet. Jag orkade bara inte bry mig, jag var så trött och less på allt och alla. Jag gick lite på stan och åkte sedan hem till R och goskatterna. Mina katter är världsbäst. De spinnner så det ekar och det är så skönt att bara slippa prestera, slippa vara duktig och hålla masken. Djur ger villkorslös kärlek på ett sätt som vi människor inte klarar. De älskar mig oavsett vad jag gör eller hur jag mår.

Det var roligt att träffa R också. Han var på bra humör och verkar må bra nu. Det är skönt att se.

Hemma var det dags att ta itu med allt som måste fixas - lägga fram allt jag ska packa och tömma min mobil på allt innehåll. Jag fattar inte skälet till att de ska ha tillbaka en två år gammal telefon som knappt funkar men det är väl deras problem. En principsak antar jag. Bara för att jävlas tillbaka kommer jag att lämna kvar ett av mina gamla headsets som inte fungerar längre.

UP kom hem till mig sent på kvällen och hjälpte mig med mobilen, men packa klart orkade jag inte. Schemat har spruckit, så är det bara. Jag får ta det sista i kväll i stället. Andas ut, snart är det över.