2008-03-12

Olust
Nu är det inte långt kvar - tills jag slutar jobbet, tills vi åker till Alperna. Olusten sköljer över mig. Jag har inte hört något om avslutningslunch på jobbet ännu och med bara tre dagar kvar börjar jag ana att det inte kommer att bli någon. Inte för att jag vill det heller - jag tycker att hela processen med att tacka av en person som man ändå vill bli av med bara känns falsk och löjlig - men det känns så elakt, rent ut sagt. Som att jag inte ens är värd så mycket. Jag kommer att göra mig helt oanträffbar för det här företaget så fort jag slutar på fredag. Har de frågor - tough shit, jag jobbar inte här längre.

Det enda jag kommer att sakna är massagen. Jag var på min sista massage igår och den var till och med ännu bättre än vanligt. Som en perfekt avslutning på det.

En annan sak jag börjar känna olust för är resan till Schweiz. Ju närmare vi kommer känner jag bara "jag vill inte längre". Jag är rädd att skada mig och rädd att bli utanför. Det känns som att UP så väldigt gärna vill att jag ska ha roligt på den här resan och komma att uppskatta skidåkningen lika mycket som han gör, och jag kommer att göra honom besviken om jag inte känner så. UP har frågat mig vad jag har för mål med resan. Jag kan egentligen bara säga att jag vill känna att det är en rolig vecka och att det har varit värt att åka dit. Och självklart att jag kommer hem utan skador. Det är huvudsaken. Både UP och KH pratar om hur roligt det ska bli och hur mycket de ser fram emot resan. Jag önskar att jag kunde säga detsamma.