2008-04-08

Jag har börjat
Efter två dagar på nya jobbet känns det som att det här faktiskt kan bli bra. Jag fick en positiv känsla redan när jag kom på måndagmorgonen och välkomnades av en bukett tulpaner på skrivbordet. Visitkorten var klara, mailadressen fungerade. Jag välkomnades av de närmaste kollegorna som visade mig runt, presenterade, berättade. Chefen, FK, är trevlig och verkar mer lättsam nu än jag först trodde om honom. Det känns bra.

Den största lättnaden här är nog att jag faktiskt verkar vara omgiven av normala människor. Trevliga, välutbildade, kompetenta, personer som är mer som mig själv. De flesta verkar vara i min ålder. Stämningen är bra och det skrattas mycket. Jag har saknat det, känslan av att inte behöva komma till jobbet och bara våndas. Jag kan andas igen, det är OK.

Det är underbart också att äntligen vara tillbaka i stan igen. Jag har saknat det – kunna gå utanför dörren på lunchen och vara omgiven av restauranger att välja på, av butiker och människor. Att faktiskt kunna välja i stället för att ständigt vara förvisad till matlådan, till det urtrista lunchbordet och sedan en oinspirerad promenad på samma tråkiga gator som jag alltid går på. Det känns skönt att vara tillbaka. Jag tänker på träning efter jobbet, på att kunna träffa vänner på lunchen, på att kunna gå och shoppa om jag vill det. Bara att ha friheten igen. Det är värt så mycket.