2008-04-25

Tänk oss
Idag har UP och jag jubileum igen. 17 månader. Tiden går och det känns bra.

Jag hade hoppats kunna träna igår men det föll igen. Jag hade träningskläderna med mig men fick mer och mer huvudvärk ju längre dagen gick. Till slut tog jag en mingräntablett och avbokade passet. Synd för jag hade verkligen sett fram emot det.

Jag tog en promenad hem genom stan i stället. Jag gick runt i fina inredningsbutiker och suktade efter allt fint och tog en sväng in hos optikern som jag nästan bestämde mig för i vintras. "Mina" glasögon fanns kvar och jag bestämde mig för att jag ska köpa dem ändå. Nästa vecka är det dags. Det ska bli kul eftersom jag har haft mitt nuvarande par i flera år.

I smyg gick jag in på Pink också och provade Lynggaard-ringar. De är verkligen underbara men priserna är mindre roliga. Jag tror att det ändå blir två raka ringar, om och när den dagen kommer.

Hemma fick jag ett inredningsryck och gick iväg och köpte hela åtta nya krukväxter. Mina gamla är knappt värda namnet längre och tre av dem fick åka ut. Nu är det fint hemma och jag trivs bättre då.

Jag och UP har pratat mycket under dagen. Han har bokat resan till Kroatien nu och jag kan inte med bästa vilja i världen säga att jag är glad för det. Han kommer att ha ännu en toppenvecka på egen hand och jag kommer inte vara där. Jag har försökt och försökt att förklara för honom varför jag känner som jag gör. Att det känns att för varje sådan sak som han gör på egen hand - större saker som resor - så känns det som att han tar ett steg längre bort ifrån mig. Att det får mig att känna mig utanför och framför allt att det får mig att känna mig så ersättlig.

Så fort det är något jag inte kan vara med på så känns det som att UP är så snabb med att glatt skutta iväg med någon annan som kan, och vill. Det känns inte bra, inte ens lite grann. Man ska absolut inte sitta ihop och göra allting tillsammans. Det är inte det jag är ute efter. Jag vill bara inte känna att jag är så lätt att ersätta hela tiden.

Min önskan är att UP ska välja mig ibland, trots att hans vänner kanske har en kul fest eller en resa eller en aktivitet på gång. Att han ska välja mig och oss för att han vill det ändå, inte för att han inte har något annat på gång utan för att han verkligen vill vara med just mig, även om vi så bara sitter i soffan och ser på TV. I vissa situationer önskar jag nog helt enkelt bara att UP ska välja oss framför sig själv. Inte alltid men någon gång, inte för att jag ber om det utan för att det är vad UP vill. Han å sin sida vill att jag ska bli tydligare med att tala om vad jag vill göra.

Nu är det dags att börja planera för sommarsemestern. Jag kommer förmodligen bara ha två veckors ledigt medan UP kommer att ha fyra, två med mig och två veckor när han åker bort på egen hand. Han ska åka iväg till Frankrike eller Italien en vecka med sin bror och så är det förstås partyresan till Lysekil som jag var med på förra året. Sedan har UP dessutom veckan i Kroatien i september när jag också jobbar. Det blir ju inte jämlikt precis. UP pratar om att vi ska tänka oss när vi planerar saker. Jag frågade om han själv upplevde att han tänkte mycket på oss när han bokade in fyra egna semesterresor per år både förra året och i år. Det är ju inte så att han direkt frågar mig vad jag tycker för det mesta utan det är bara att han talar om att han ska åka. Jag kan inte se minsta lilla oss-tänk där utan för mig är det en totalt självisk handling.

Det är lite ironiskt att precis samma dag som KH berättade om resan till Kroatien så sa jag till UP att jag skulle vilja åka dit. Nu har jag inte minsta lust med det längre. Nu har jag inte en aning om vad jag vill göra på semestern. Det känns som att jag svävar i luften bara utan någon riktning.