2011-08-29

Komma ut
Helgen har varit ganska händelselös. U har mest jobbat och jag har varit trött och velat sova, sova, sova, fast däremellan har jag också gjort tråkiga saker som att storstäda, tvätta och liknande. Inte roligt men det känns bra när det är klart!

På lördagen var vi hos CN och OO och deras lilla A på middag. Jag har inte varit ute på Färingsö på flera år men det var lika fint där som alltid, med sjöutsikten och kvällssolen och CN's som alltid perfekta trädgård. Det krävs ett stort intresse för att kunna upprätthålla en sådan nivå. Det var roligt att träffa CN som alltid - vi ses inte ofta men CN är ändå en person som jag känner och vet var jag har, även om vi inte har pratat med varandra på kanske ett år. Det är så med vissa personer - man finner varandra på något sätt och sedan är det så.

CN har jag känt i tio år nu, men OO har jag bara träffat en gång tidigare. Han arbetar som brandman och i hans bransch är det tydligen helt omöjligt att få jobb i Stockholm, så nu jobbar han i Örebro och är i princip bara hemma kanske varannan helg. Det blir ju lite speciellt i och med att de har dottern A, och det var också tydligt att A tydde sig betydligt mer till CN än till sin pappa. Annars tyckte både U och jag att CN och OO inte verkade helt nära varandra på något sätt, det var som en distans mellan dem som var lite svår att sätta fingret på. Men det är alltid svårt att säga hur andra människor lever tillsammans på så kort tid.

Eftersom CN vet att jag är gravid så blev det förstås prat om barn och allt vad det innebär, men ändå inte alls så mycket som det var när jag träffade JP och PH för ett par veckor sedan. CN är rolig - hon gav mig en liten present i form av en kaka mörk choklad som jag älskar och dessutom en tidning om att vänta barn. Jag har inte tänkt köpa på mig en massa vänta barn-tidningar, men jag läste igenom den nästa dag och det blev nästan jobbigt: så mycket saker som jag inte hade en aning om att man måste ha och tänka på, är det verkligen så här krångligt att få barn??

Vissa saker i tidningen var i alla fall träffande och komiska, som hur flera före detta gravida beskrev känslan av att som gravid förvandlas från en helt vanlig kvinna till att bli en KROPP. När man är gravid tar folk sig friheter. Människor man inte känner kan glatt kliva fram och klämma på magen, "för det är ju så gulligt att vara gravid!", och folk som aldrig skulle göra så i vanliga fall tror plötsligt att de har full rätt att ställa närgångna och privata frågor om viktuppgång, kroppsliga symptom och eventuella besvär, samt givetvis att klämma och känna på den gravidas kropp. Om någon gör så mot mig kommer jag göra likadant tillbaka - det är väl helt OK att jag klämmer dig på magen också?? Jaså inte?? Och du har också gått upp i vikt sedan sist ser jag?

Jag har försökt förklara för U att det här är något jag oroar mig en del för som officiellt gravid, för även om det inte syns mycket på mig ännu så lär det väl snart göra det. För mig är det här med att vara gravid och få barn något som är väldigt privat, men som tjej är det som att man glatt bjuder in varenda människa till att få full insyn i privatlivet och i allt som händer med kroppen. För killar är det lättare, på dem märks det ingenting, men som tjej måste alla ha full insyn. Sånt är verkligen inte min grej så det kommer att bli tufft framöver.

Igår var vi en tur ute på Bogesund och letade svamp, fast utan framgång - knappt någonting förutom några få soppar. På hemvägen åkte vi förbi AP för att plocka på oss en massa plommon ur hennes trädgård, och då berättade U om det kommande barnbarnet. AP blev alldeles tårögd av glädje så det var en positiv nyhet för henne i alla fall.

Igår gjorde jag min vanliga mätning som jag gör varje vecka: lår, rumpa och midja. Vi har ingen våg så vikten har jag inte järnkoll på, utan jag mäter hellre omfånget för jag tycker det säger mer. Än så länge är det ingen större förändring i min kropp, midjan står stilla sedan två veckor på fyra centimeter mer än normalt, fast jag antar att jag växer mer nedanför midjan så att säga. Jag kan undra lite över det eftersom jag faktiskt är i vecka 16 nu, men jag antar att jag inte ska klaga - det är egentligen bara skönt att kunna ha mina vanliga kläder och att se ut ungefär som jag brukar. Tids nog förändras väl det också.