2011-08-19

Släppa taget
Igår förmiddag sa C att hon tyckte Maja verkade lite piggare. Hon hade inte ätit så mycket, men hon rörde sig lite bättre i alla fall. Men på kvällen sa mamma att hon tyckte Maja verkade sämre bara än hon var när de åkte till Jönköping bara ett par dagar tidigare. Hon gick sämre och hade knappt rört maten, inte ens tonfisken som hon annars är förtjust i.

Om jag var orolig innan så är det ingenting mot vad jag är nu. Jag hade tänkt få saker gjorda på kvällen men kunde inte sluta gråta.

Jag har pratat mycket med Maja de senaste dagarna. Vi har pratat om när hon var liten, om hennes mamma och syskon, om utflykter och om saker hon tyckte om att göra. Både jag och U har bett för Maja. Och jag har talat om för henne att det inte finns någonting som är farligt, att hon alltid är helt lugn och trygg. Att jag alltid finns hos henne och att hon alltid finns hos mig. Jag har sagt att vi alltid kommer att ta hand om henne och att allt kommer att vara bra. Jag har berättat om alla hon kommer att träffa och om allt roligt de kommer att göra. Leka i gräset och hoppa efter fjärilar och sova bland blommorna. Maja kommer ha all sin favoritmat och hon kommer aldrig vara rädd eller ensam, för jag kommer alltid att vara hos henne. Jag har sagt till Maja att när hon känner att hon vill gå vidare så ska hon göra det, för jag kommer släppa taget när det är dags, och jag kommer alltid att älska henne mest.

Jag vet bara inte hur jag någonsin ska kunna känna glädje igen. Lilla Maja, tack för att vi har fått uppleva dig. Vi kan aldrig förlora dig, för du är alltid i våra hjärtan.