2011-08-15

Tala är silver, tiga är guld
Nu i helgen har jag haft fyra utmärkta tillfällen att tala om för vänner och familj är att vi ska ha barn. Men det blev inte alls som jag tänkt mig, för när allt kom omkring kom jag mig inte för att säga något ändå.

I fredags var det tjejmiddag hos PR, med GA, EB och KGH. Hade det bara varit GA och EB så hade jag nog kunnat säga det, men med KGH där blev det konstigt. Hon satt tyst och frånvarande större delen av kvällen och svarade kort och enstavigt på alla frågor. Helt enkelt blev det så att det rätta tillfället för mig att berätta aldrig kom upp, trots att vi pratade nog så mycket om graviditeter i och med att GA väntar sin andra dotter i november.

Jag och PR pratade lite om det när de andra hade gått, och jag tror vilket hon så klokt också insåg att en stor del av min stress i att berätta om det här handlar om andra människors förväntningar på mig som gravid. Som att jag nu när jag är gravid ska känna på ett visst sätt, vara på ett visst sätt, reagera på ett visst sätt. Det blir för konstigt bara. Men jag ska i alla fall snart prata med EB på jobbet, det är inga problem, och jag har också bestämt att boka lunch med GA så jag får prata med henne i enrum också. Det blir lättare. KGH får jag ta när tillfället dyker upp. Snart kommer det nog ändå att synas så pass mycket på mig så jag ändå inte kan dölja det. Nu när jag är i vecka 13 ser jag i alla fall skillnad själv, och det är något som har kommit bara nu under den senaste veckan tycker jag. Skumt och det ger en försmak för det som komma skall. Tre centimeter har jag ökat hittills men det är en skillnad som syns!

I lördags var vi hemma större delen av dagen förutom en sväng med fika hos AP, där även LP och hans dotter JoP dök upp. Men där var det fokus på annat - JoP inte minst - så det blev inget sagt där heller.

På lördag kväll var jag på middag hos JP, och även PH och lilla W var där. W är väl omkring 7 månader nu och jag måste vara ärlig, alla spädbarn är faktiskt inte vackrast i världen. Charmiga kanske, men jag kan inte stå och säga "ååh vad söt hon är!" när jag egentligen inte tycker det.

Jag kan väl ärligt säga att det kändes mycket lugnare och tryggare att sitta med JP och PH, som är två av mina äldsta vänner, än med tjejerna i fredags som jag inte känner lika väl. Jag var på god väg att berätta för dem att jag är gravid i början av kvällen, men precis då började JP prata om sitt nya jobb och sedan var ögonblicket liksom förbi och kom inte riktigt igen.

Trots det tillbringade vi faktiskt nästan hela kvällen med att prata om graviditeter, förlossningar och livet med barn, livet som förälder. Jag begriper det inte riktigt - för mig finns inget självklart ändamål med att bara prata barn bara för att du har blivit förälder. Det är ju inte så att resten av världen och livet försvinner eller blir fullständigt oviktiga, även om man kanske kan tro det.

Så medan jag kände att jag blev alltmer tystlåten ställde JP tusen frågor och PH berättade om allt, för nu när hon har barn är hon en Som Vet Hur Det Är. Hon har svar på allt, hon är experten, och det hon inte själv har varit med om, det känner hon någon annan som har gjort. Kort sagt, hon vet allt och det gör också att jag drar mig för att prata med henne. Jag har en känsla av att PH, i all välmening, absolut, kommer att vara så inne i sin egen upplevelse av mammarollen så att hon helt enkelt kommer att ta min upplevelse ifrån mig. Att hon så att säga kommer att berätta för mig hur det ska vara, hur det ska kännas och hur jag ska bete mig och vad jag kommer att vara med om innan det har hänt. För min egen del känner jag att jag vill skapa min egen upplevelse av det här, hellre än att höra det från andra, för jag tror trots allt att att varje person har en egen, unik upplevelse och det är så det ska vara.

Jag åkte hem strax före PH och jag kan bara tänka mig hur de kan ha spekulerat efter att jag hade åkt: "jaha, hon var nog inte gravid då, hon kanske inte kan, åh vad tråkigt och jobbigt för dem, bla bla bla...." Men jag var helt enkelt inte redo att prata om det just då.

Igår var jag och U barnvakter hos SL när Ö och C jobbade. Det gick bra, vi åt lunch, tittade lite på film och var ute i skogen och tittade på hästarna vid Viby Gård och lite sånt. En ganska lugn och skön dag och när C kom hem på eftermiddagen berättade vi för henne att SL ska få en kusin. På något sätt kändes det också lättare att berätta när både jag och U var med eftersom det då inte blir så mycket fokus på bara mig. C är den första i familjen som får veta och det kändes ändå bra att tala om det för någon. Nu får vi se vad som händer. De flesta är tillbaka på jobbet nu och det är väl dags att avslöja nyheten även här, innan det blir så uppenbart att folk börjar spekulera.