2011-07-13

Första semesterveckan
Min första vecka av sommarlov är i full gång och det är så härligt! Jag håller mig borta från dator och blogg och annat men en liten uppdatering ska jag i alla fall lämna.

Jag har försökt analysera mig själv och anledningen till att jag blev så oresonligt rädd över beskedet från läkaren i förra veckan. Jag tror jag förstår: i alla år har min skräck varit att undersökningen ska visa något, man ska hitta någonting som måste undersökas vidare. Nu har det hänt, och hur många läkare och experter som än talar om för mig att det som har hittats är helt godartat, så är det som att jag inte kan ta in det. Nästa gång kommer jag förvänta mig att man hittar något annat, och den gången är det kanske inte lika ofarligt. Det är som att första steget har tagits nu och det är det som gör mig så rädd.

Vi har firat Majas 20-årsdag i söndags. Tänk att hon har blivit 20 år! Maja firades med god mat i mängder, tårta med katter i choklad och blomsterkrans på huvudet. Jag önskar att hon ska få mer tid och må bra så länge det bara är möjligt.

På måndagen packade jag och U in cyklarna i bilen och åkte ut till Järvafältet för en underbar cykeltur. Järvafältet är verkligen ett av mina största paradis på jorden - min barndoms somrar är fyllda av cykelturer där, bad i Översjön och natur och djur och ro. Jag ville visa U detta underbara ställe och han gillade det lika mycket som jag. Det är en fördel med att bo i Sollentuna faktiskt, även om det finns annat som gör att jag inte vill tillbaka - men att ha detta alldeles runt knuten, det är värt otroligt mycket.

Igår åkte vi hela familjen till Siaröfortet - en av min och C's födelsedagspresenter till pappa. Det blev en tur på gott och ont. Om jag brukar tycka att mina föräldrar hetsar upp sig och att atmosfären blir stressad redan i vanliga fall så är det ingenting emot hur det är när de är borta. Jag blev fullständigt utmattad. De vägrar acceptera att jag och C betalar för dagen som en present, och det blir tjafs om pengar och vem som ska betala vad. Mamma kan inte låta någon annan än sig själv ta ansvar för SL och hon kommer med nedsättande kommentarer om pappa, som i vanlig ordning gör mig rasande. För så är det ju: behandlar man någon år efter år efter år som en idiot som inte klarar någonting så kommer personen också att börja bete sig så. Jag ser paralleller till SS och HW också där, och hur SS är mot honom. Dagen slutade med att jag U stannade kvar ett par timmar efter att de andra tagit båten hem. Vi solade och badade och fick äntligen lugn och ro på den nästan helt öde ön - skönt!

Nu håller vi på och förbereder fjällresan, som förhoppningsvis drar igång om ett par dagar. Det är en chansning för U's fot, men vi försöker och vi tar det lugnt längs vägen. Jag hoppas det blir bra.