2011-07-08

Det viktigaste av allt
Igår när jag var så ledsen över beskedet från läkaren, ofarligt eller ej, så var U så underbar mot mig. Det var först när jag tänkte på att vi någonsin kommer att dö ifrån varandra och bli tvungna att leva utan den andra, som jag verkligen började gråta för tanken på det är outhärlig, oavsett hur långt in i framtiden det än skulle hända.

Det jag vet är att jag har så mycket kärlek med U - att det finns ingenting som kan ta det ifrån oss. Det är den mest fantastiska känsla i världen, att veta att jag är så oerhört älskad av någon annan, utan förbehåll, med alla mina svagheter och dåliga sidor som ändå bara får U att älska mig mer. Det är långt ifrån alla som får uppleva det och jag vet att det här är något att verkligen vara tacksam för: att vad som än händer har jag det här, jag har upplevt det, det finns i mitt hjärta. Det är det största av allt i livet och vi ska ta vara på det och uppskatta det varje dag vi har tillsammans. Det är en klyscha, kanske, men kärleken är verkligen det största av allt.