2011-07-08

Insomnia
Jag förstår inte vad det är med mig - jag kan inte sova på nätterna. Jag har svårt att somna när jag går och lägger mig, och sedan vaknar jag kanske tre gånger varje natt och ju längre framåt morgonen det är, desto svårare har jag att somna om. I natt tror jag att jag låg vaken i kanske två timmar innan jag somnade om, typ en halvtimme innan klockan ringde. Pust. Tur att det snart är semester.

Min dag igår var faktiskt ganska bra och det mest positiva var att jag lyckades avsluta dagen med ett bra träningspass, det sista cykelpasset innan semesterpaus. Roligt! Jag kommer absolut köra på så mycket jag bara kan i höst och vinter för jag tror helt klart att det gör mig piggare och starkare.

Tyvärr är U nere i en riktigt låg period nu. Han känner att han aldrig hinner med saker och ting, att det är så mycket som samlas på hög och blir liggande och att det är en ständig stress med allting. Dessutom har han sina rent fysiska problem med ont i foten och ont i axeln, vilket gör att han inte kan träna som han vill med löpning och annat. Jag tjatar på honom i vanlig ordning att investera i ett träningskort.

I mitt tycke lägger U alltför stor vikt och för mycket tid vid sitt jobb. Han jobbar minst tio timmar varje dag och varken hinner eller orkar något annat när han väl kommer hem på kvällarna. Jag har svårt att förstå vad det är som är så förtvivlat viktigt så att han är tvungen att helt prioritera bort att ta hand om sig själv till förmån för jobbet, och ska jag vara ärlig så tror jag att U skulle må bättre av att ha ett annat jobb än det nuvarande. Jag inser att han lär sig mycket och utvecklas, men jag tror inte det räcker i längden. Han måste må bra också, och få vara glad även när han arbetar. Jag kan säga vad jag tycker, men jag kan inte ta beslutet åt U, det måste han göra själv. Den senaste tiden har jag själv varit så trött och energilös hela tiden så jag har inte heller orkat dra något större lass hemma, men jag ska försöka orka lite mer nu när jag är ledig.

Jag har bestämt mig för att ta lunchen med PR idag. Det kanske är OK ändå. Om hon frågar rent ut - det gör hon antagligen - så säger jag som det är, men förklarar också att vi tar en dag i taget, ingenting är givet ännu. Frågar hon inte så tar jag nog inte upp det heller. Så får det bli. I morse var jag hos en läkare hos barnmorskan för att utreda om jag behöver medicin för att förebygga blodpropp eftersom min pappa har haft stroke och sådant kan vara ärftligt. Men det behövdes inte som tur är. Skönt att slippa mediciner så långt som möjligt.

Idag ska jag försöka orka styrketräna lite efter jobbet, och sedan ska jag gå och leta efter lite spanska böcker i någon bokhandel. Det blir perfekt sommarlitteratur för mig.