2011-07-01

Åh fy
Ärligt talat: mitt illamående blir värre för varje dag. Jag sitter 45 minuter och kämpar med att få i mig frukosten, samtidigt som jag är så hungrig att jag nästan viker mig dubbel. Illamåendet sitter i hela dagen, och jag måste äta, äta, äta för att hålla det i schack, trots att blotta tanken på nästan vilken mat som helst gör mig spyfärdig. Ingen höjdare och jag undrar hur länge det ska vara så här. Jag vet också att många har det betydligt värre än jag och jag får vara glad att jag ändå klarade mig så länge som till den sjunde veckan innan det hela satte igång.

Jag är innerligt glad att det bara är en vecka kvar till semester, och jag längtar ihjäl mig efter miljöombyte samtidigt som blotta tanken på aktiviteter och annat gör mig livrädd nu. Åka och hälsa på vänner? Bo hos andra? Du skämtar? Ligga blickstilla i ett tält uppe i Jämtland någonstans och bara andas och kanske läsa en bok? Ja tack, perfekt!

Det finns inte mycket för mig att berätta här nu. Jag mår dåligt, jag kämpar för att ta mig igenom varje dag. Det är ungefär allt. Snart måste det bli bättre.