2011-08-08

Saknad
Jag saknar mina älskade katter enormt mycket nu! Maja har jag försökt träffa varje vecka som vanligt hela sommaren, och det gör mig så ont att se att hon börjar bli gammal nu. Hon har svårt att gå, höfterna är stela och hon liksom släpar lite i bakbenen framför allt när hon går i trappor. Jag skulle vilja ha så mycket mer tid med henne, bara få henne att känna sig så lugn och trygg och älskad som hon förtjänar.

Mina egna frön har varit hos RL och AJ hela sommaren och de stortrivs där. Jag förstår det, det är ju ett riktigt kattliv med natur och stor trädgård och allt som de behöver. Inte som hos oss i lägenheten, trots att vi har betydligt fler kvadratmeter bostad än RL's lilla hus. Men ändå. Jag saknar dem massor och önskar att jag kunde ta hem dem snart, och samtidigt är jag så kluven. Jag vet att enligt katternas bästa borde jag låta dem stanna ute på landet så länge som möjligt, så länge vädret är bra. Men jag är rädd att de ska älska livet där ute så mycket så att de aldrig mer ska trivas hos mig. Det är min oro.

Igår var vi ute och hälsade på dem för andra gången i sommar. Förra gången, kanske sex veckor sedan, var det strålande sol och varmt ute. Igår var det regnigt och småkallt. Saga kom fram när hon såg mig, men efter lite gos drog hon sig undan, och Tuva ville inte alls vara med. Jag tror att de båda var rädda att vi kom för att hämta dem, och det gör ont i mig att de drar sig undan. Jag vet att de absolut tyr sig till mig och U när de är hos oss, men ändå - tänk om de inte kommer att trivas? Om de kommer att känna att det är som ett fängelse hos oss jämfört med landet? Jag måste fundera över om vi ska hämta hem dem till oss snart trots allt, om än bara för några veckor, för att de inte ska glömma oss helt.