2011-08-12

Leva i nuet
I december 2006, på US årliga julfest, hände något som kom att förstöra förtroendet mellan mig och U för lång, lång tid framöver, och på vissa sätt påverkar det oss fortfarande. Det var då hans ex dök upp på samma fest, och det var då U så tydligt visade att han inte på långa vägar hade kommit över henne. Han ville inte att hon skulle veta om mig, han ville inte att hon skulle se oss tillsammans, utan inför henne ville han framstå som singel - om hon skulle vilja ha honom tillbaka och försöka igen. Mot allas goda råd, inklusive mitt eget, fortsatte jag relationen med U. Det fanns nog inte en människa som rådde mig att fortsätta vara tillsammans med honom då, eftersom han hade starkare känslor för någon annan än mig. Men så blev det.

U är 9 år äldre än mig och det betyder att han har 9 års längre livshistoria, fler relationer, fler människor som har kommit och gått genom livet. I början av vårt förhållande hade vissa av U's ex alldeles för stor plats i hans och vårt nuvarande liv, och i kombination med händelsen på US julfest skapade det en massa osäkerhet hos mig som fortfarande på flera sätt kan hänga kvar. Vissa av U's ex har också en förmåga att dyka upp när jag minst önskar det: de skickar julkort, de dyker upp på LinkedIn, de blir inbjudna till samma fester av andra gemensamma vänner som saknar omdöme. Jag vill helst av allt bara glömma och gå vidare, men ibland är det inte så lätt när folk hela tiden ska göra sig påminda.

Igår gick U med i Facebook, sent omsider. Direkt när han hade gått igenom registreringsprocessen dök det upp en vänförfrågan från en gammal dejt till honom. Givetvis. Det känns ibland som att ödet skrattar mig rakt upp i ansiktet och inte vill låta mig gå vidare, utan hela tiden ska det dyka upp påminnelser och personer som jag önskar att jag slapp. Jag undrar om det alltid ska vara så här och jag undrar om jag någonsin kommer att lära mig hantera det bra, efter vår stormiga historia.