2011-08-17

Det enda viktiga
Just nu fungerar ingenting. Jag har svårt att få något gjort på jobbet. Jag kan inte koncentrera mig eller tycka att något är viktigt, för oron för Maja äter upp mig inifrån nu. Som vanligt har jag bokat in träning eftersom det är onsdag, men jag känner redan nu att jag kommer boka av och åka hem i stället. Jag har ingen energi, ingen lust, ingen vilja att gå dit. Det är inte viktigt utan det enda jag vill är att komma hem till U.

Det är bra att C är ledig nu och jag hoppas att hon verkligen tar sig tid att åka till Maja ofta, i stället för att bara säga att hon ska göra det. Jag önskar att jag hade samma möjlighet själv, att vara där med henne i stället för att sitta fast på ett meningslöst kontor och låtsas att livet är som vanligt.

Jag vill inte träffa någon nu, orkar inte umgås eller vara social. Vill bara vara hos Maja så mycket det är möjligt, även om jag vet att det kommer ta några dagar nu tills vi ses igen. Maja har varit hos oss i tjugo år nu och jag kan inte ens föreställa mig livet utan henne. Hur är det möjligt?