fredag 3 september 2010

2010-09-03

Trött fredag
Idag känner jag mig helt sänkt. Tack och lov att det är fredag - det här är min första hela arbetsvecka på flera veckor och den känns ändlös.

Igår kväll träffade jag PH på middag. Hon ska ha barn i januari och jag tyckte att hon hade vuxit betydligt bara sedan jag såg henne på vårt bröllop för ett par veckor sedan. Vi åt middag på mysiga Tabbouli på Tavastgatan - jag har helt missat den restaurangen men måste absolut komma tillbaka! God libanesisk mat och jättefin miljö, en klar hit för mig! Jag funderar på att ta med mina föräldrar dit någon gång - de har aldrig ätit libanesiskt såvitt jag vet, de går ju aldrig ut och äter överhuvudtaget, och det skulle nog kunna göra dem gott att komma ut lite från vardagen.

PH är en av mina närmaste vänner och det var skönt att ses bara vi två. Vi har alltid massor att prata om och gårdagen var inget undantag. Vi pratade mycket om familjen - PH hade sett på bröllopet att min pappa såg så sur och frånvarande ut och hon visste ju att han är sjuk, men jag förklarade att det har inte bara med sjukdomen att göra - han är sån och har varit det i många år. PH's pappa har också varit dålig under våren, men PH och hennes syster pratade allvar med honom och efter det har han faktiskt förändrats, börjat bry sig om både sin hälsa och sina nära. Det är en bra förändring.

Vi pratade barn också, förstås. Jag är fortfarande velig - tanken på barn både skrämmer och lockar. Graviditeten och förlossningen är enbart skrämmande för mig och kunde jag välja att inte göra det så skulle jag inte tveka. Jag skulle vilja ha en objektiv diskussion med någon om det här, men insåg väldigt snabbt med PH att det var som att prata med en sten. Att diskutera för- och nackdelar med någon som är gravid och nyfrälst är meningslöst - PH kunde inte för sitt liv förstå hur jag kunde känna någon tvekan alls, för henne hade det alltid varit självklart. Precis så som jag själv skulle vilja ha det, ett självklart val, men för mig har det aldrig varit så. Jag velar och funderar vidare och känner mer och mer stress för varje dag som går.

2 kommentarer:

Anonymous Cia sa...

Va härligt att ditt bröllop blev så lyckat! Har själv snart 3 veckor kvar till mitt och det känns stressigt nu.
Det är så många saker du skriver där jag har tänkt liknande tankar. Kände igen mig i det du skrev om dina känslor inför en eventuell möhippa och nu det här om barn. Jag tycker om barn, tycker t.ex. det är jättemysigt att träffa min sambos syskonbarn. Men jag kan inte riktigt bestämma mig för egen del. Skulle också vilja skippa förlossningen. Jag vet varken ut eller in, ibland har jag tänkt att vi inte kommer skaffa barn och ibland har jag känt tvärtom, fast då kommer tyvärr rädslan in och spökar.
Vet du vad din man känner?
Min sambo skulle absolut inte ha nåt emot att skaffa barn men han känner att vi skulle ha det bra även utan. Han känner nog att han gärna skulle vänta ett tag men då är det det där när man känner att man blir stressad av åldern (som kvinna i alla fall).
Oj vad långt inlägg det blev.
Ha en trevlig helg!

3 september 2010 kl. 17:32  
Blogger Therése sa...

Cia, oj vad jag känner igen mig! Låter som att jag själv hade kunnat skriva det... ;-) Jag vet att min man vill ha barn och eftersom vi är rätt gamla (37 och 46) så har vi ju inte direkt en massa tid att spela på heller! Inte lätt det där.... :-S

6 september 2010 kl. 09:02  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida