2010-09-02

September
Mina höstkänslor håller i sig. Igår kväll var det faktiskt kallt ute, jag frös i min trench och tunna tröja under. Otroligt, det har gått så fort! Det känns som att sommaren försvann direkt efter vårt bröllop men jag är glad att den i alla fall höll i sig så pass länge.

Den här tiden på året har jag svårt att veta vad jag ska ha på mig. Det är liksom för kallt för de där riktiga sommarkläderna men för varmt för höst. I morse bytte jag kläder tre gånger men det får jag väl skylla delvis på att jag har alldeles för mycket som ligger i högar och är otvättade och ostrukna nu.

Middagen hos mina föräldrar var trevlig. Jag gosade med Maja och reagerade som vanligt på hur liten och lätt hon är - hon har blivit väldigt smal nu som gammal, hon är ju över 19 år och det är mycket för en katt. Men hon verkar må bra i alla fall, även om åldern så klart gör sitt precis som för oss människor.

Pappa hade låtit så pass positiv på dagen när jag pratade med honom efter läkarbesöket, men nu tyckte jag det var mer som vanligt igen - negativ och uppgiven och passiv. Jag vet inte vad jag ska tro om medicineringen han ska få. Allt känns otydligt, informationen från läkaren är så akademisk och fackmässig så den är omöjlig att förstå för oss oinsatta, och mina föräldrar ställer liksom inga frågor heller. Jag antar att det är svårt att veta vad man ska fråga om men i mitt tycke bör man fråga om allt som inte är tydligt. C är okänslig som vanligt - jag vet inte om det är en yrkesskada efter många år inom vården eller om hon alltid har varit så kall, men om hon är filmjölk så är jag chili i jämförelse. Alla är vi olika.

När vi kom hem fick jag titta på bilder från U's svensexa som han hade fått av HT. Jag ville själv se dem så jag får väl skylla mig själv, men ändå. U säger att allt är så oskyldigt och ingenting betyder något, och ändå finns det bilder på honom med diverse tjejer samlandes in bh-ar som han skulle göra som uppgift, och bilder på honom och mer eller mindre helnaken sambadansande tjej med jättebröst gjorda av plast. Jag blev som väntat tvärförbannad över det och det stör mig som tusan att U gång på gång säger att allt är så annorlunda nu jämfört med hur det var för några år sedan. Det är det ju inte och när jag påpekar det svarar U i princip att "boys will be boys", så där är det på svensexor. Jag undrar om det är jag som är för snäll och duktig som aldrig gör något dumt - borde jag förändra mig? Skulle U bry sig om jag gjorde det?