2010-08-20

Pappa
Nu är allt nästan klart. Jag ska bara fixa naglarna, packa väskan och försöka slappna av. Försöka vara glad. I morgon vid den här tiden är jag äntligen gift med världens bästa man!

Idag klockan fem när vi höll på att dekorera i festlokalen fick jag veta att pappa till slut har fått svar från läkarna. Han har en tumör i magen. Operation, antagligen. En ovanlig tumörform. Jag vet inte mer nu, som vanligt berättar läkarna ingenting och som vanligt frågar pappa inte. Luften har gått ur mig totalt. Jag stod i lokalen och skulle ta ställning till vilken rosa nyans jag vill ha på rosorna på corsage och hårblommor och jag kände bara "vem bryr sig?". Just nu har jag knappt ens energi att genomföra bröllopet. Jag hoppas kunna känna glädje i morgon och jag hoppas att pappa kommer till bröllopet. Idag hade han sagt att han inte skulle komma. Jag vill ju ha honom där och jag önskar att han för min och sin familjs skull kan uppbåda energin till att gå. Och för sin egen skull också - jag är säker på att han inte blir gladare av att sitta hemma ensam och grubbla hela dagen och kvällen. Jag är rädd att pappa bara kommer att ge upp, lägga sig ner och vänta på att dö.

Det har varit otroligt stressigt de sista dagarna, men vi har fått ihop det mesta ändå. Och så kommer det här beskedet. Jag tappar taget om allt.