2010-08-16

Besök
Sent, sent i fredags kom våra gäster från Barcelona, VZ och RR. Deras flyg var försenat och det tog evigheter för dem att ta sig in till stan så till slut blev jag tvungen att avslöja för U att han skulle få sin svensexa nästa dag. Han måste vara uppe och klar att ge sig iväg klockan 9 på morgonen och med tanke på hur sena vi blev på kvällen så hade vi nog knappast varit uppe vid den tiden annars.

Så strax efter 9 bultade det på dörren och in stormade hela killgänget, minst tio personer totalt. U var ju inte helt överraskad eftersom jag hade blivit tvungen att avslöja komplotten, men han var desto mer glad. Efter förra helgen var U helt säker på att det inte skulle bli någon svensexa och han var klart besviken över det, så det här var en positiv sak för honom. Så U och killarna försvann iväg och jag fick ta hand om RR och VZ över dagen.

RR och VZ är verkligen jättetrevliga - jag har bara träffat dem en gång tidigare men det känns ändå som att vi känner varandra väl. De är väldigt okomplicerade och måna om att inte vara i vägen och störa, och framför allt kan de också sköta sig själva vilket är bra. Vi åt frukost och promenerade sedan i värmen in mot stan, förbi Marieberg och Rålambshovsparken, längs Norr Mälarstrand och förbi Stadshuset ner mot Kungsträdgården. RR har varit här förut, men för VZ var det första gången - faktiskt har hon aldrig ens varit så här långt norrut tidigare - och hon var helt lyrisk över Stockholm. Det är alltid roligt att försöka se stan ur en besökares ögon, för då blir det ännu lättare att se skönheten som finns här.

Vi åt lunch i Kungsträdgården och efter det övergav jag gästerna några timmar för att åka och hälsa på SS. Hon fick sitt bröst bortopererat i fredags och var kvar på Danderyds sjukhus för att få återhämta sig lite. Jag måste verkligen beundra henne - hon är så otroligt positiv och glad och optimistisk hela tiden. Jag vet inte om det delvis är en mask eller om det är helt äkta, men det känns mer och mer som att hon faktiskt börjar komma tillbaka till livet igen. Jag beundrar också att hon vågar be om hjälp - när jag kom till sjukhuset berättade hon att hon inte hade fått duscha och hade hoppats hinna med det innan jag kom. Jag erbjöd mig att hjälpa henne och hon hade modet att tacka ja - tyvärr tror jag att många människor hellre skulle avböja hjälpen än att visa sig svaga. Efter duschen satt vi och pratade i ett par timmar innan jag var tvungen att åka hem igen. Jag var bara hemma och vände och åkte sedan iväg till Södermalm för att möta VZ och RR som hade tagit sig dit. Vi åt middag på en indisk restaurang och tog oss sedan hemåt igen. U kom hem vid midnatt någon gång, så det hade inte gått så vilt till som man hade kunnat vänta sig.

På söndagen gav sig RR och VZ iväg tidigt, och jag och U fick tid att prata igenom helgen och vad vi och han hade gjort. Jag har lärt mig en sak: när killar anordnar svensexa måste det tydligen finnas anspelningar på sex med i bilden. U's svensexa var förstås inget undantag och även om det kanske inte var jätteallvarligt så har vi ändå en historia som gör att det för mig blir en stor sak. En konflikt blev det med andra ord givetvis och grälet ledde vidare till gräl om andra saker som fortfarande inte är uppklarade utan som ligger djupt inne i oss. Som vanligt var det jättejobbigt och när U efter lunch åkte iväg för att möta våra gäster på stan valde jag i stället att stanna hemma. Jag tog en promenad och hittade åtta bedårande andungar med mamma, och satt sedan och jobbade med spellistan till bröllopsfesten. Den är mer eller mindre klar nu och jag hoppas att vi har låtar så att det räcker. U och gästerna kom hem på kvällen och vi lagade middag och satt och pratade och tittade på kort. Kvällen blev bra och vi kom i säng sent.

Den här veckan är det bara två dagars jobb för mig, och eftersom det fortfarande är lugnt hoppas jag kunna smyga till mig lite tid på bröllopsplaneringen också. Hellre att göra det än att sitta av tiden. Pappa har fortfarande inte fått svar på sina tester från sjukhuset och jag hoppas att det blir klart snart. Jag vet att han är orolig - jag hade känt likadant om jag fick gå och vänta så länge som han har gjort. Men han verkar faktiskt må bättre nu och jag hoppas innerligt att proverna inte kommer att visa något allvarligt.

Om en vecka är vi gifta och allt är klart - bara tanken är nästan overklig!