2010-08-05

Slutspurt
Vår bröllopsplanering är inne i den absoluta slutspurten nu. Bara drygt två veckor kvar och fortfarande en lång lista med saker som är kvar att göra, en lista som av någon konstig anledning inte tycks krympa hur vi än gör. Det stressar mig jättemycket och det har nu även börjat stressa U, så till den grad att vi båda två faktiskt har svårt att sova ordentligt. Inte bra för god sömn är något vi behöver.

Vi har i alla fall gjort en del framsteg längs vägen. Den lilla bröllopsresan veckan efter bröllopet är helt bokad och klar. Vi hade tänkt oss en lugn, enkel resa - bara slappa och göra så lite som möjligt. Men självklart blev det inte så, det hade inte varit vi på något sätt. Nu åker vi i stället till Irland en vecka. Vi har hyrt en bil och kommer resa runt i västra och sydvästra Irland, det som sägs vara den vackraste delen. Jag ser fram emot det jättemycket även om resan har tagit lite väl mycket tid i anspråk för planering. Men det blir desto bättre när vi väl är där.

I morgon träffar vi vår fotograf för att göra upp alla detaljer med henne och idag har vi träffat vår präst. Jag hade mina tvivel om henne innan vi sågs, eftersom hon har låtit ganska barsk och sträng på telefon när vi har haft kontakt. Men i verkligheten är hon underbar - amerikanska, men med många år i Sverige bakom sig. Hon brinner för att arbeta med missbrukare och hemlösa och hon gick igenom hela vigselakten med oss från början till slut. Dessutom ställde hon en massa frågor om oss - våra bakgrunder, vilka vi är och hur vi möttes, våra familjer, våra jobb, vad vi brinner för. Vi fick dessutom tala till varandra och berätta för varandra varför just vi vill leva tillsammans. Alltihop var så stort och så känslosamt och U som har lätt till tårarna behövde förstås torka ögonen flera gånger. Till och med jag blev tårögd, fast jag kämpade emot det. Efter mötet tror jag i alla fall att vigselakten kommer att bli perfekt - jag är glad att vi får just henne som vigselförrättare.

Då har det varit desto mer strul med vem som ska spela i kyrkan. Vi har fått två olika namn och har fram till idag inte kunnat få bekräftelse på vem som ska spela. Före semestern fick jag efter flera veckors jagande tag i den ena organisten, som sa att han kunde all musik vi ville ha, inga problem med någonting. Nu idag fick jag till slut tag i den andra personen, som i sin tur tydligen inte alls kan den musik vi vill ha. Han vill träffa vår solist ÅD i morgon för att repetera, men det går ju inte eftersom hon är borta på semester. Jag blir så trött. Strul, strul in i det sista. På något sätt ska vi få ihop det, vi har inget val, men jag kan säga att jag önskar att jag varken behövde sova eller jobba de kommande två veckorna utan bara kunde fokusera på bröllopet till hundra procent. Det hade underlättat! Men det är som det är - jag drar ett djupt andetag och kör på.

Mitt i alltihop har vi hunnit med att fira vår första förlovningsdag - igår, den 4 augusti var det precis ett år sedan U friade till mig på stranden på Zanzibar. Tänk att vi fann varandra till sist - det är mirakel, och det är precis som det ska vara. Vi hör ihop, vi två.