2010-08-05

Många frågor men fortfarande inga svar
Med pappa har det varit fram och tillbaka. Han har åkt fram och tillbaka till diverse läkare och tagit diverse prover men fortfarande har vi inga svar. Allt är diffust och vi väntar och väntar. Jag kan fortfarande inte få in i mitt huvud hur det kan ta sådan tid och vara så svårt att få veta vad som är fel med honom.

Den senaste veckan har pappa tillbringat tre dagar på Danderyds sjukhus för provtagningar. Vi var där och hälsade på honom och det var kanske den mest deprimerande miljö jag har satt min fot i hittills. Trist, dystert, sorgligt från början till slut. Jag ville bara vända och springa därifrån så fort jag kunde. Men pappa verkade ändå vara vid gott mod och jag vet också att det är bra att alla tester görs, så att vi någon gång får veta vad det är och vad som ska göras. Han verkar ändå må lite bättre nu och det är huvudsaken. Vi får se var det tar vägen nu.

Försäkringsbolaget har som väntat lämnat ett skambud för den förstörda bilen. Jag önskar att pappa någon gång kunde slå näven i bordet och ställa krav, men det gör han förstås inte. Han bara tackar och tar emot och säger ingenting - som att han inte ens själv tycker att han förtjänar mer. Det är så sorgligt att se.