2010-07-07

En sanning
Igår såg jag filmen Mona Lisa Smile på TV. Jag har sett den flera gånger tidigare och tycker den är riktigt bra - jag fascineras av de olika karaktärerna och av deras utstakade öde - att gifta sig, få barn och vara den perfekta hemmafrun. Den som tänker och vill annorlunda anses som konstig och ska kväsas till varje pris. Filmen utspelar sig i New England i USA på 1950-talet och ja, jag är glad att jag trots allt inte levde där och då och på de villkoren. Ett märkligt sätt att leva helt klart. Jag var förstås tvungen att söka efter Wellesley College där filmen utspelar sig, och otroligt nog är det fortfarande ett college enbart för kvinnor. Helt klart fascinerande, jag undrar verkligen hur det är att studera och leva där!

Igår stack i alla fall ett citat i filmen ut lite extra, tack vare den sinnesstämning jag var.
"Att förändra sig för andra är att ljuga för sig själv", säger en av huvudpersonerna. Och det är ju så. Det är ju precis så jag känner. Varje gång jag låtsas vara någon annan än mig själv för att passa in, då ljuger jag för mig själv. Och ärligheten mot mig själv är den enda jag inte kan vara utan, för om jag inte ärlig mot mig själv så kommer jag att tappa fotfästet fullständigt.

Idag har jag varit på jobbet och träffat personerna som har kritiserat mig så hårt. Jag klarar det verkligen inte. Jag har undvikit att prata med dem och låtsas vara djupt koncentrerad på något på dataskärmen när de är i närheten. Det känns hemskt för det här är de personer som fram till nu har varit mina bästa vänner på jobbet, och min önskan har varit att det ska fortsätta så både på jobbet och privat. De kommer på mitt bröllop och just nu kan jag inte ens se dem i ögonen. Ev av dem var med ut och åt lunch och jag satte mig längst bort ifrån henne. Så fort jag hade ätit färdigt ursäktade jag mig och skyllde på att jag måste uträtta ett ärende och flydde från restaurangen. Jag inser att det här inte är hållbart, men just nu känns det fortfarande för mycket och jag kan inte på några villkor bete mig som om ingenting hade hänt inför dessa personer, inte ännu. Längre fram kanske men inte nu, absolut inte nu.