2010-07-01

Motivation och proaktivt ledarskap
Passande nog var jag på ett seminarium om motivation och proaktivt ledarskap igår. Det passade bra eftersom jag även igår var så där extra less och frustrerad på jobbet. Vi har en ledning som är i princip osynlig och med tanke på allt dåligt som har hänt under våren så underminerar de sig själva totalt genom att inte finnas på plats. Det är så synd på ett företag som det här, som har så fantastiskt bra förutsättningar. Vi har världens bästa gäng som jobbar här och allt skulle kunna bli hur bra som helst - så som det var när jag började här för två år sedan. Det är något vi måste hitta tillbaka till. Seminariet var i alla fall bra och jag borde egentligen helt klart ha skickat vår ledningsgrupp på det i stället.

Det enda positiva med att PR slutar är att jag slipper mina dagliga komplex över att sitta bredvid någon som alltid ser helt perfekt ut. Vad hon än har på sig så ser det ut att vara dyrt, exklusivt och framför allt helt nyköpt. Aldrig har jag sett henne ha på sig något som är varken skrynkligt eller slitet. Jag undrar hur hon lyckas! PR har i alla fall varit en inspiration till mig när det gäller kläder, i kombination med diverse modebloggar jag läser. Jag vågar helt enkelt ta ut svängarna lite mer nu och är mer mån om att klä mig kvinnligt och framhäva det som framhävas ska - allt för att ta uppmärksamheten ifrån det som är mindre bra, som mina ben till exempel! Igår var jag på vippen att slå till på en röd-vit-randig kort klänning i lite 60-talsmodell , hur cool som helst men så kort så jag fick till slut inse att jag nästan aldrig skulle använda den - antagligen! Fast den var fin...

Jag hoppas verkligen kunna hänga med PR och vilka tjejer det nu mer blir till New York över påsken nästa år. Förra tjejresan dit tackade jag nej till för att jag skulle åka dit med U, och delvis ångrade jag mig eftersom U ju hade varit iväg på så extremt många egna resor utan mig. Så är det fortfarande, jag har bara varit i London utan honom och nu känner jag liksom att nu är det banne mig min tur att åka på egna coola resor utan honom också. Min enda tvekan inför tjejresan till New York är att jag misstänker att tjejerna har lite dyrare vanor än jag - att de kommer vilja lägga mycket pengar på dyra restauranger, dyra inträden och dyrt boende, och det är inte det jag vill prioritera när jag reser. För mig är upplevelserna viktigare än hotellet, till exempel. Men det är ju ett bra tag kvar så jag har tid att fundera.

Träningen igår tog knäcken på mig fullständigt. Jag vet inte om det var värmen eller vad det var men genom halva passet ungefär så kände jag mig redan totalt slutkörd, och sedan blev det bara ännu värre. Jag kämpade mig igenom passet i alla fall och klarade det med bravur, men något jobbigare har jag knappt varit med om någonsin. Till och med PA såg helt färdig ut - det måste ha varit värmen!

Väl hemma åt vi middag - pannkakor - på balkongen och ägnade oss sedan åt att planera vår semester i juli och början av augusti. Grundplanen just nu är att ta några dagar i London, för att använda SAS-poängen, och sedan åka upp till Jämtland för några dagars fjällvandring. Jag hade gärna velat åka längre norrut, mot Kebnekaise eller Sarek eller liknande, men då skulle vi behöva mer tid och just nu känns det också ganska skönt och bekvämt att välja en "vandring light" i stället. Sarek finns kvar så vi kan alltid åka dit en annan gång i stället. Jag längtar verkligen efter semester nu - bara några veckor kvar!