2010-06-17

Alltid något
Igår upptäckte jag att knölen i bröstet hade kommit tillbaka igen. Ja, den känns som vanligt, alltså som en förstorad ofarlig körtel. Ja, det är sannolikt att det är just vad det är även den här gången. Ja, jag var på kontroll i vintras och då hittades som alltid förut ingenting farligt. Och ja, jag är livrädd som alltid när det händer. Ska jag gå och kolla upp det igen eller lita på att det faktiskt bara är samma gamla körtel som har svullnat upp ännu en gång? Jag blir så ledsen av sånt här, att jag aldrig riktigt kan slappna av och bara njuta av min kropp. Den är lika mycket en källa till oro som till glädje.

Jag har äntligen fått kontakt med SS efter lång tystnad. Hon har varit sämre och tröttare nu när behandlingen fortgår och jag oroar mig för henne förstås. Jag undrar hur det ska sluta.