2010-06-17

Snart åker vi
Idag jobbar jag hemifrån och senare i eftermiddag rullar vi iväg norrut, till Ångermanland och vårt älskade Frök, släktgården som har varit i familjens ägo i många, många generationer redan. Min pappa är den första i släkten som inte har varit bofast där på heltid. När jag var liten hade farmor och farfar lantbruk där, med kor, höns, katter, inackorderade hästar och framför allt massvis av åkrar och skogsmark. Det roligaste jag visste var att stå på trappsteget och åka med när pappa körde traktorn och jobbade på åkrarna med farfar och RS.

RS föddes på gården. Hans mamma var piga där och hans pappa försvann iväg till Amerika redan innan RS föddes. RS växte upp på gården och började arbeta där som dräng när han blev äldre. Han var som en extra farfar för mig, i synnerhet som min egen farfar dog redan när jag var tio år. RS var inte biologiskt släkt med oss men jag ser honom i högsta grad som en av familjen. Han fanns liksom alltid där, med sin stillsamma humor och varma hjärta.

Frök har inte varit bebott sedan farmor dog 1990, men pappa tillbringar varje sommar där, från juni till augusti. Det är hans paradis på jorden och jag tror att han med facit i hand önskar att han hade valt att bo där i stället för i Stockholm, som han nog aldrig egentligen har tyckt om. Hans bitterhet över livet i Stockholm har tyvärr bara vuxit med åren och numera är något av det första pappa säger till nya människor att han avskyr Stockholm och livet i Sollentuna och skulle vilja bo var som helst förutom just där. Det är inte roligt för någon att höra och jag tror inte han själv inser hur bitter han låter när han säger så.

Mamma har aldrig trivts i Frök. Jag tror att det har att göra med att hon, liksom jag, hellre ville resa till andra platser än att alltid åka upp dit, som pappa alltid ville göra. Det var med hårt motstånd som pappa lät sig släpas med på andra resor vid enstaka tillfällen under vår uppväxt. En annan orsak till mammas vantrivsel tror jag också var att hon inte helt kände sig accepterad av farmor och farfar. Mamma vägrade bli behandlad som personal när hon var där på somrarna och kände sig tvingad att stå och laga mat och hjälpa till med allt i huset som hon egentligen inte alls var intresserad av. Jag förstod det inte när jag var liten, men nu när jag själv är vuxen kan jag lätt förstå att konflikter kunde uppstå. Mamma åker aldrig med till Frök nu och jag tror att Maja är den perfekta ursäkten för henne att stanna hemma. Så kan det vara, ett långt äktenskap behöver inte alls ha med lycka att göra.

För min del är bröllopet mellan JSk och HE bara en bisak, ett skäl att åka upp. Att vara i Frök är mitt mål med resan, och det är väl också ett skäl till att jag och U inte riktigt är överens om vad vi ska göra där uppe. U vill förstås vara med på varenda aktivitet, från fredagsmys till brunch på söndagen, men för min del hade jag lätt kunnat nöja mig med bara bröllopet och hoppa över resten. Jag vet inte hur vi löser det men det lär bli diskussioner. Pappa har i alla fall meddelat att det är riktigt kallt i Ångermanland så jag ser inte direkt fram emot att sitta i tunn klänning på lördag. Tur att jag inte köpte den lila klänningen - den hade varit alldeles för kall att använda!