2010-06-17

Flytt och förändring
Igår hade vi sommarfest på jobbet. Jag hade redan från början tackat nej till festen eftersom jag trodde vi skulle fira pappas födelsedag då, på den rätta dagen. Nu blev det inte så eftersom han åkte iväg till Norrland redan i måndags, men jag valde ändå att inte vara med på festen. Jag hade ärligt talat ingen som helst lust att vara med och trots att jag blev inslängd i festkommittén gjorde jag minsta möjliga för att få planeringen att gå runt.

Mitt val blev i stället träning - ett helt fantastiskt cykelpass som var så jobbigt så jag nästan ramlade av cykeln mot slutet. Vi var inte många deltagare på passet - det märks att det är sommar nu! - men tre av mina trogna träningskompisar var i alla fall där och vi och resten av gänget kämpade på som bara den. Jag hade varit hos kiropraktorn på lunchen och hans rekommendation brukar inte vara att träna så snart efter en behandling, men jag ville verkligen träna och det kändes bra i kroppen så jag körde på. Jag har inte haft någon huvudvärk efter behandlingen, vilket annars brukar vara en klassiker, så so far so good.

Igår kväll var det dags för katterna att flytta hem till RL. De kommer att vara där i några veckor innan RL åker bort i mitten av juli. Då kommer de tillbaka hit, men sedan är det åter dags för sommarlov ute i Svinninge där RL bor nu med sin sambo. De köpte ett fritidshus i höstas och har renoverat det sedan dess. Det är långt ifrån klart och nu är det på gränsen att det faktiskt går att bo där, men RL har i alla fall flyttat in.

För katterna är det förstås en väldigt stor förändring. De har inte träffat RL sedan augusti förra året, men de verkade i alla fall inte rädda för honom. Däremot var de minst sagt skeptiska mot huset som de aldrig har varit i förut, men jag tror ändå att det kommer att bli bra för dem. Huset är litet men har en stor skogstomt inte långt från vattnet, och det är otroligt tyst och lugnt där - knappt några bilar eller människor, men däremot kan det komma rådjur och till och med rävar. Till en början får de gå ut i koppel, men på sikt kan de gå lösa med halsband och det tror jag att de kommer att tycka om. Det är så lugnt där så de har egentligen ingenting de behöver vara rädda för, och det är viktigast av allt. Det kommer bli bra och det känns tryggt.

Det var roligt att träffa RL också - vi hade en hel del att prata om och det känns att han ändå är en gammal vän. Jag är glad att ha honom kvar i mitt liv, trots att vi inte fungerade tillsammans som par. Man lär så länge man lever.