2010-06-30

... och en bra
Det känns som att jag inte har haft mycket roligt att berätta om på sista tiden. Bara sjukdomar och depressioner, liksom. Inte särskilt upplyftande. Men igår fick jag en fantastiskt rolig nyhet från RL. Han berättade att det går hur bra som helst med katterna, Saga har skött sig perfekt och när RL och AJ är hemma får katterna gå ut ensamma med nya halsband med adresslappar. Inte för att de hittills har lämnat den stora tomten, men man vet aldrig - ju modigare och mer hemmavana de blir desto längre kommer de kanske att våga gå. Det här är en fantastiskt bra nyhet för mig för nu vet jag att katterna har ett andra hem där de dverkligen trivs och där vi kan lämna dem om vi själva ska resa bort eller något. Nu kan det äntligen bli delad vårdnad på riktigt - perfekt!

På eftermiddagen åkte jag ut till Täby för att hämta min brudklänning hos sömmerskan. Hon har tagit ut den bara lite, 1,5 cm ungefär, och hon trodde det skulle räcka. Men jag tyckte fortfarande att klänningen kändes i tajtaste laget - kanske för att det också var stekande varmt och jag var alldeles svettig så klänningen kändes extra mycket som ett korvskinn på mig. Men jag bad henne i alla fall ta ut någon centimeter till så nu hoppas jag att det ska räcka så att klänningen blir färdig.

På vägen från Täby passade jag på att åka förbi mamma och Maja när jag ändå var norr om stan. De hade det bra även om det var i varmaste laget. Jag stannade en stund, åt lite, pratade, tog hand om Maja. Det är bra att mamma har henne särskilt nu när pappa också är bortrest. Vi får se när han bestämmer sig för att åka hem och ta tag i läkarundersökningen. Både jag och mamma har en känsla av att han mycket väl kan säga till läkaren att han mår bra nu, bara för att han inte ska behöva åka tillbaka hit. Det är hans misstag i så fall men det är ett misstag han mycket väl kan komma att göra, tyvärr.

Till min förvåning har jag äntligen fått svar från SS. Hon föreslog att vi skulle träffas på söndag. Vi får se om det blir av - jag vet av erfarenhet att man måste hålla det öppet in i det sista när det gäller henne. Nu har i princip alla våra inbjudna gäster svarat på bröllopsinbjudan. Undantaget är min kusin HWi och hans pappa BWi. Jag är inte förvånad över BWi, där hade jag blivit mer överraskad om han hade svarat. Men HWi tackade ju ja till C's bröllop så jag tycker att han åtminstone skulle kunna svara någonting alls även till mig. Men så är det, man vet aldrig hur folk resonerar.

Något som verkligen är dags att ta tag i nu är min och U's semester för året. Dels gäller det våra två veckor i slutet av juli och dels är det veckan direkt efter bröllopet när vi ska hitta på någonting. Dessutom måste vi planera för resan till Ecuador senare framåt vintern, den är också dags att boka nu. Mest akut är i alla fall planerna för juli. U har Eurobonuspoäng som går ut idag och de måste användas på något sätt. Man får helt klart mest för poängen om man använder dem till en flygresa och jag kan tänka mig att till exempel boka flyg till London och bara åka dit i några dagar. Vi har pratat om att fjällvandra i Norge också och det tycker jag låter skönt, förutsatt att vi bor i tält. Poängen med att vandra är ju att det ska vara billigt, och att bo i stugor som de flesta gör i Norge kostar lika mycket som att bo på hotell. För det priset kan jag lika väl bo på hotell på riktigt någon annanstans... ja, vi måste fundera, och vi måste fundera och besluta snabbt!