2010-04-06

Vänner och pojkvänner
Det här med vänner och de pojkvänner de väljer är en intressant sak. Jag kan ärligt säga att jag aldrig i hela mitt liv har varit det minsta attraherad av någon väninnas pojkvän. Jag har tyckt om många av dem, de har varit trevliga och blivit goda vänner även till mig, men aldrig att jag har kunnat se något mer i dem än just vänner - och tur är väl det.

Sedan finns det varianterna där jag inte för mitt liv kan se pojkvännerna ens som trevliga personer att bli kompis med. Flera av mina väninnor har helt enkelt valt pojkvänner som är riktiga svin. Jag har själv begått samma misstag flera gånger, så jag kan lätt förstå att det kan hända, men det är alltid trist att se.

Som nu. EE är tillsammans med MB som arbetar som coach och healere men som samtidigt är den sämsta människokännare jag har stött på. Han anser att alla människor redan har en utstakad väg att följa så det spelar egentligen ingen roll vad han som healare säger eller gör. Han frånsäger sig allt ansvar vilket kan bli ödesdigert för fel person. Förutom det förolämpar han EE's vänner och det gör mig orolig för hur han egentligen behandlar EE.

SSH var gift med HH som var ett riktigt praktsvin emot både henne och hennes familj och vänner. Han krävde pengar och gåvor men gav ingenting tillbaka och när deras skilsmässa var ett faktum gav han sig inte med mindre än att kräva hälften av allt SSH ägde, inklusive hennes vinst av lägenhetsförsäljningen som hon gjorde innan de träffades, och arvet från hennes mamma som gick bort kanske tio år innan HH ens kom in i bilden. CN hade en liknande upplevelse med sin förra sambo - de stred närmare två år i tingsrätten innan han lät henne behålla huset. NM's man TM var otrogen när hon var det, kallade henne för "surfitta" och jag vet inte allt, rena elakheter som är fullständigt oacceptabla. SS' systers man går på porrklubb med sina kompisar och vägrar be systern om ursäkt eftersom han anser att det är hans fulla rätt att gå och se porr hur mycket han har lust.

SS och hennes sambo HW har också en udda situation. De har haft en massa problem i sitt förhållande sedan dag 1, bråkat en massa och HW har gjort slut gång efter gång. Av någon anledning har han också kommit tillbaka gång efter gång - och jag förstår ärligt talat inte varför SS tar det. Senaste gången HW gjorde slut med SS är bara en dryg vecka sedan och den här gången tror jag att det är definitivt. SS genomgår en cancerbehandling och HW har inte varit minsta stöd för henne under den här perioden. Tvärtom tycker han bara att det är jättejobbigt och han orkar inte med det utan kräver att hon i stället ska fungera som stöd för honom, eftersom han har det så svårt. Inte en enda gång har HW varit med SS på läkarbesök eller behandling, utan det är i stället hennes syster och hennes vänner som har funnits tillhands. HW har bara kommit med en lam ursäkt och hållit sig borta. Med sådana pojkvänner behöver man verkligen inga ovänner. Jag förstår det inte, och den här gången har jag helt öppet rått SS att låta relationen självdö. Inte lägga energi på att lappa ihop den, och inte lägga energi på att bryta, utan bara släppa taget om den och fokusera på det som är viktigt - att bli frisk. HW har visat sig vara ett praktsvin och han kommer inte att kunna vänta sig något stöd från mig i fortsättningen.

Varför väljer bra tjejer idiotiska pojkvänner??