2010-01-08

Bakslag
Gårdagens jobb gick hyfsat bra. Jag jobbar med lite roligare uppgifter en vanligt nu, skriver texter där jag får en chans att vara lite mer kreativ och fri i mitt uttryck än vanligt, och det passar mig bra. Mer sånt vill jag ha på jobbet!

På kvällen blev det styrketräning, body pump. I ärlighetens namn tycker jag inte att det är jättekul utan mer ett nödvändigt ont, men jag behöver styrketräningen och jag vet att det här med att gå på gym enssam helt enkelt är alldeles för tråkigt för att jag ska komma iväg. Jag var i alla fall nöjd med att ha tränat och begav mig hemåt för kvällen....

... och....

... det blev inte alls bra. Jag vet knappt vad som hände. Redan under middagen hamnade jag och UP i en konstig diskussion om något som inte ens var relevant, men vi tyckte så olika om ämnet så vi nästan blev osams om det. Efter middagen satte vi oss i soffan och när vi satt där ringde telefonen. UP gick för att svara och jag hörde honom med ett halvt öra bara eftersom jag hade TV'n påslagen. Jag hörde att han lät glad i alla fall och efter några minuter kom han tillbaka och såg väldigt konstig ut, både glad och generad på något sätt. Jag har lärt känna honom så pass väl nu så jag vet att det där är en min han ofta har när han känner sig skyldig på något sätt.

"Det var väldigt konstigt", sa han. "Det var vårt gemensamma hatobjekt som ringde."

... och jag kände hur allt bara rann av mig. Det var som att jag fick en mask över ansiktet, som att jag blev avstängd, som att jag klev in i en glasbubbla och inte hade kontakt med resten av världen. Hon hade ringt till UP. Hon som har förstört mer för oss än någonting annat vi har råkat ut för, hon som nästan har lyckats krossa oss. Såvitt jag vet har UP inte haft någon kontakt med henne på över två år. Men nu hade hon ringt honom.

Och det var det märkligaste av allt. Hon hade ringt och först sagt att hon sökte någon annan, men när hon hörde att hon hade kommit till UP hade hon frågat direkt om han ville bli kund i hennes nya företag, eftersom hon visste att han jobbade som konsult. Han hade tackat nej utan att fråga vad hon kunde erbjuda. De hade pratat lite allmänt också om hur han hade det och sedan hade de lagt på.

Jag vet inte vad jag ska tro. Hon "råkar" ringa till UP och när hon ändå kommer till honom föreslår hon direkt att han ska bli kund hos henne? Vilka är oddsen för det? UP trodde att hon höll på att ringa runt till alla lämpliga personer hon känner och jag tror då förstås att hon antagligen ändå hade tänkt ringa även till UP. Så tydligen har hon sparat hans telefonnummer i flera år också, även om UP säger sig ha raderat alla uppgifter till henne.

På något sätt var det här det sista jag hade kunna vänta mig. Jag såg direkt på UP att det var något med någon ex som hade ringt, men jag hade aldrig kunnat tro att hon skulle vara den som hörde av sig. Kanske borde jag köpa en lott. Jag skulle förmodligen vinna högsta vinsten.

När min första chock hade lagt sig kom vreden i stället. Jag klarade inte ens av att vara nära UP utan flyttade mig så långt ifrån honom som möjligt i soffan. Bara tanken på att han hade pratat med henne äcklade mig för mycket. Hade jag haft kvar min gamla lägenhet hade jag rest mig upp och åkt därifrån direkt. Jag ville inte ens vara kvar i lägenheten, jag ville bara därifrån. UP gick ner i tvättstugan för att hämta vårt sängöverkast i torkskåpet, och så fort han hade gått ut genom dörren kom tårarna. Jag grät så jag nästan skakade och kunde inte sluta förrän precis innan UP kom tillbaka.

Kvällen visade sig bli ännu bättre när vi upptäckte att vårt kritvita sängöverkast har fått stora missfärgade fläckar efter att ha hängt i torkskåpet. UP ska försöka tvätta det igen idag men annars är det bara att inse att det nog är förstört. En perfekt avslutning på en perfekt kväll, helt enkelt.

Jag tänker på det UP sa, "vårt gemensamma hatobjekt". Det är ju inte riktigt sant. UP avskyr henne inte, han tycker knappt ens illa om henne som person innerst inne. Det är bara jag som skyr henne som pesten. UP sa att han inte kan respektera en person som spelar dubbelspel, och jag förstår att han syftar på att hon var otrogen mot honom. Samtidigt köper jag det inte. Hon var för tusan gift när de möttes, han visste från dag 1 att hon körde med dubbelspel! Jag antar att så länge han var kär i henne och så länge han trodde att hon var kär i honom också så spelade hennes dubbelspel ingen roll. Det var bara när han fick veta att han inte var den enda hon var otrogen med som det blev viktigt. Så han tycker inte illa om henne utan det han tycker illa om är hur mycket sorg och problem hon har orsakat oss.

Jag vet inte vad jag ska känna nu. UP är fast besluten om att inte låta henne ta mer plats i våra liv. Hon är borta, hon är oviktig och ointressant. För mig är det inte så enkelt. Det känns som att hon med våld har brutit sig in hos oss igen. Som att hon stod och knackade på dörren och UP släppte in henne på nytt. Hon är inte bara förfluten, utan hon har gjort sig påmind i vår nutid också. Jag undrar om jag någonsin kommer att kunna bli fri från det här.