2009-10-23

Snabba resultat
Igår blev det styrketräning efter jobbet, body pump. Det gick riktigt bra och jag kände mig faktiskt vältränad när jag körde på. Det händer ibland att jag känner mig så och det är en positiv känsla. UP hämtade mig vid tunnelbanan och vi gjorde sällskap hem. Kvällen bjöd annars inte på särskilt mycket - mest lugn och lite datorfix men annars inget speciellt.

Just nu är jag allmänt frustrerad över hur dåliga vissa är på att höra av sig, till och med när jag ställer direkta frågor. Inget svar. Hur tänker man då? Jag avskyr att behöva vänta in folk som inte kan återkomma och jag förstår aldrig varför det är så. Vad är problemet, liksom?

En annan sak som jag tänkte på i London var det här med hur mycket vissa personer gillar att prata jobb när de är lediga. För egen del är det absolut det tråkigaste jag vet. Jag tillbringar fyrtio timmar i veckan på jobbet, räcker inte det? Måste man hålla på och prata om det dessutom när man är ledig? Både EE och JP är mycket för att prata jobb, vet jag, och även UP är mycket åt det hållet. Jag tycker det är dödstråkigt men det är jag det.

I morse var det dags för ett nytt besök hos kiropraktorn. Det gav resultat direkt i form av huvudvärk som inte lät vänta på sig - den kom så fort jag kom till jobbet så det var bara i med värktabletten och bita ihop som vanligt.

Helgen verkar bli ganska lugn. Vi har pratat om att gå på bio och se Up! i 3D - vi är riktiga suckers för tecknade filmer båda två. Vi ska hämta vår nya stereobänk, ta en sväng till Myrorna och förhoppningsvis titta lite mer på inredning för att förändra och förbättra. Jag vill inte ha mer utan helst bara byta ut det befintliga.

Vid frukosten idag pratade vi lite om helgplanerna och jag frågade UP om han hade hört något om after work eller så, men det hade han inte. Själv är jag inte ett dugg sugen på att gå ut men UP kan ju göra det ändå om han har lust. Men UP sa att vi umgås ju inte med så många nu och hör inte själva av oss särskilt ofta så då blir det ju inte så mycket. Direkt när han sa det slog mitt dåliga samvete till som en örfil i ansiktet. Varje gång UP säger något sånt känner jag att det beror på mig, att det är jag som inte vill vara med hans gamla vänner längre och då blir han ensam på grund av mig. Det är ju inte det jag vill. Jag ber honom inte avstå från dem utan ber honom bestämma själv i stället. Det är bara det att jag själv inte är så intresserad av dem längre, att jag inte får ut något av deras sällskap. UP säger alltid att jag gör som jag vill, om jag vill vara med eller inte, men det stämmer inte riktigt för varje gång jag tackar nej blir det ett himla liv. Jga blir ifrågasatt och klagad på och det är inte roligt någonstans. Det är en sanning med modifikation, det där att jag har rätt att välja.