2009-10-12

Vad händer?
Det är något som inte stämmer alls. Varje, varje helg - både lördag och söndag - har jag huvudvärk, den sorten som ingen migränmedicin hjälper mot. Varje lördag och varje söndag, även om jag ställer klockan för att inte sova för länge, är jag fullkomligt dödstrött hela dagarna och huvudet molar av värk. Jag vet inte varför det är så här men det måste ändras. Jag kan inte gå omkring varje helg och våndas inför de lediga dagarna för att jag vet att jag kommer må dåligt. Det håller ju inte. Frågan är bara vad jag gör åt det. Jag försöker verkligen att ta det lugnt. Att vila, att hålla kalendern öppen. Att äta gott, att ta hand om mig själv, att inte stressa. Det hjälper inte. Huvudvärken kommer ändå. Jag måste verkligen bryta mönstret.

Det blir inte bättre för att jag dessutom inte kan låta bli att oroa mig - jag, den borne hypokondrikern. Jag tänker på något sätt ändå att hade det till exempel varit en hjärntumör så borde jag ha känt av det här även på vardagarna i större utsträckning än nu. Jag borde ha känt av det när som helst på dygnet, när som helst under veckan. Inte som nu. Men ändå oroar jag mig. Jag har alltid haft mycket problem med huvudvärk, men de senaste åren är det som att det bara har eskalerat mer och mer. Jag måste, måste, måste bryta mönstret. Jag måste hitta ett sätt, ett botemedel som fungerar.

Helgen har annars varit lugn. Jag jobbade hemma i fredags och var knappt utanför dörren på hela dagen, förutom en promenad till Mörby för att handla hårtoning och middag i sällskap med UP som kom hem från jobbet. Vi tog en lugn hemmakväll, som vanligt. Under de senare åren har jag växlat från att vara ute mycket - varje fredag, minst, till att i princip aldrig vilja gå ut längre. Jag har helt tappat intresset för det och vad det beror på kan jag inte riktigt säga. Kanske beror det på att jag har UP och att "jakten" inte längre är något syfte. Kanske beror det på att allt det här ytliga snacket man kör på krogen inte längre roar mig. Jag har gått ifrån det och ser just nu ingen väg tillbaka.

Tyvärr slutade även fredagen i ett jättegräl. Jag vet inte vad som händer ibland. Det är som att vi bara tappar kontrollen helt, framför allt jag. Det oroar mig att det händer och varje gång efter ett sådant gräl är vi båda som helt dränerade, tomma på all energi och all glädje. Det är ännu ett mönster vi måste bryta. För trots grälen älskar vi varandra gränslöst, trots grälen finns det mer kärlek mellan oss än jag har känt med någon annan människa i mitt liv.

På lördagen åkte jag till mamma och pappa och Maja och var där nästan hela dagen. Det var en skön dag, umgänge och prat och promenad i höstsolen. UP var ute på grabbträff hela dagen och kvällen så jag hade ännu en lördagkväll för mig själv. Jag tonade håret - lite för mörkt kanske men ändå, det försvinner med tiden. Jag städade och tvättade och höll igång nästan hela kvällen innan det var dags att sova.

På söndagen åkte jag iväg till C och familjen på en snabbvisit för att färga ögonfransarna på förmiddagen. Jag önskar att jag hade deras perfekta hem - även om de egentligen kanske inte har så mycket mer plats än vi har så har de ytorna, luften som jag saknar. Jag och UP hade funderat på att åka in till Chokladfestivalen på Nordiska museeet men när allt väl kom omkring så kände vi inte riktigt för det ändå utan åkte i stället ut till Överby för att leta svamp. Knappt en liter trattkantareller blev resultatet, men vi var ändå ute en bra stund och fick mycket frisk luft under dagen. Söndagen avslutades med god middag och en sväng med våra Afrikabilder. Skönt att vi har kommit igång ordentligt med det också, och framför allt alltid roligt att titta tillbaka och minnas allt vi har gjort och sett.