2009-06-24

För sent
Det verkar vara the story of our lives - vi är för sena. Vi väntar för länge och missar chanserna. Det har hänt flera gånger och nu har det inträffat igen. Alla intressanta bostäder vid Hornsbergs är sålda nu. De finns inte kvar. Vi väntade för länge. Chanserna har passerat förbi oss. Det blir ingenting. Så var det med det. Vi förlorade igen, för att det tog för lång tid, för att vi prioriterade annat i stället. Det känns som att vi kommer att bo kvar i UP's lägenhet för alltid och jag får panik bara av tanken. Varför blir det så? Vi har ju definitivt råd att flytta. Det är inte det som är problemet. Vi hittar bara inte rätt, och när vi nu gör det - eller rättare sagt, när jag nu gör det - då väntar vi för länge och chanserna försvinner mitt inför våra ögon. Så var det med det. Ingen ny, fin lägenhet med fantastiskt läge för oss. Det är någon annan som ska bo där. Inte vi. Vi ska bo i en liten ful, dåligt planerad lägenhet med alldeles för mycket saker och alldeles för ful inredning, granne med en golfbana i Danderyd. Jag avskyr det, men det är som att vi ändå aldrig kommer iväg. Vi fastnar där, vi blir fastbrända, vi kommer ingenstans, för att vi tar för lång tid på oss. Jag ska åka hem i kväll och kasta bort broschyrerna och drömmarna. Jag är så besviken så jag kan inte ens beskriva det. Hur många drömmar kommer att försvinna mitt framför mina ögon? Hur många fler gånger ska jag behöva bli så här besviken? Är det konstigt att jag inte ens vill hoppas längre?