2009-06-09

Svensk sommar
Alldeles i början av juni var det fantastiskt här - solsken, varmt, klarblå himmel. Vi gick i tunna, lätta kläder och njöt och sa till varandra att ingenting är bättre än den svenska sommaren. Nu har vi i stället den andra sidan av den svenska sommaren - runt 10 grader varmt, regn, grått. Jag klär på mig varmare kläder igen och fryser ändå. Jag funderar ändå på att hänga undan min röda ullkappa för sommaren. Det är lite som en princip - när det är sommar har man tunna kläder, kallt eller inte.

Igår satt jag och försökte få lite mer ordning på Tanzania-offerterna. Vi måste komma till ett beslut och boka omgående och jag hoppas att vi hinner klart idag. Träningen var jobbig som vanligt och för ovanlighetens skull var jag inte helt taggad heller. Det är nog tillfälligt.

Midsommar kommer allt närmare och igår ringde SS och kom med ett förslag på min telefonsvarare. Vi firade midsommar ihop förra året, och det var nog så trevligt. Då var hon singel men numera är hon sambo med HE, som jag har lite svårt för - hemskt att säga men han är verkligen inte min favorit. SS' förslag var att fira midsommar ihop med henne och HE, hennes kompis KX som jag har träffat någon gång och dessutom LJo och hennes betydligt yngre pojkvän. Jag kan inte säga att förslaget får mig att hoppa jämfota av lycka. LJo är en person jag helt enkelt inte klarar av - hon är en riktigt hemsk människa vars hela liv verkar gå ut på att så många killar som möjligt ska tycka att hon är snygg. En midsommar med både HE och henne lockar mig helt enkelt inte ens lite grann och jag lutar just nu starkt åt att tacka nej, trots att jag inte har något annat inbokat.

Nu är midsommar inte heller någon jättestor grej för mig och har aldrig heller varit det. Jag vet att mamma sannolikt kommer att vara ensam på midsommar om inte C åker dit, vilket jag tvivlar på. För min egen del kan jag lika väl tänka mig att åka dit jag och bara ta det lugnt, ta det som vilken helgdag som helst. Jag måste inte gå på någon stor fest bara för att det är midsommar. Det är inte viktigt. Vad UP vill göra vet jag inte. Han har tackat nej till Skåne, sa han, eftersom han känner att han inte orkar eller har tid att åka iväg i flera dagar. Han har dessutom en inbjudan till MDL's lantställe i Dalarna men jag vet inte om han egentligen är pigg på det heller. Jag kommer inte att åka dit, framför allt eftersom jag har katterna och inte vill lämna dem ensamma i över ett dygn. Det är hemskt att säga det men jag känner knappt att jag orkar bry mig om vad UP gör på midsommar, om han åker bort eller om vi firar tillsammans. Det är en konsekvens av Kroatien. Då brydde jag mig så mycket så jag gick sönder och jag orkar inte gå igenom något sånt igen. Alltså stänger jag av och säger att jag struntar i vad han gör - det är hans val och beslut. Det var också något som Kroatien ledde fram till, hela den förra hemska sommaren när jag mådde sämre än jag kanske någonsin har gjort under så lång tid. Jag stängde av känslorna för att rädda mig själv och det är där jag är nu.