måndag 8 juni 2009

2009-06-08

Bröllopshelg
Saga fyllde 9 år den 6 juni!

Jag har känt ett så akut behov av att ta det lugnt, varva ner och få tid för mig själv på sista tiden. Det var så pass att jag faktiskt avbokade träningen på torsdagen, gick och vaccinerade mig och sedan tog en runda på stan i stället. UP åkte till Düsseldorf på torsdagen så jag hade hela kvällen hemma för mig själv. Fredagen blev ännu lugnare. Jag jobbade hemifrån och det var en skön avkoppling att slippa ha folk omkring mig hela tiden. Jag struntade i after work med folk jag knappt känner längre och gav mig själv ännu mer egen tid i stället. UP kom hem på kvällen och vi åt middag och såg en film i soffan.

På lördagen blev det inte så mycket gjort förutom att fixa och dona och förbereda dagen hemma. Lördagen var både nationaldag och även BC's och HT's bröllopsdag ute på Såstaholm i Täby. Dagen var kall även om det lyckligtvis inte regnade. Jag hade min rosa prinsessklänning igen - tredje bröllopet där jag använder den och den funkar lika perfekt varje gång. Jag känner mig alltid jättefin i den och det här bröllopet var inget undantag. Det var ganska många gäster på bröllopet och även om jag varit med på möhippan var det ändå många jag inte kände igen. Vigseln hölls utomhus och den var fin med ett lyckligt brudpar. UP var i sitt esse som alltid när han är på stora fester och for runt som en Duracellkanin och pratade med alla. Jag bestämde mig raskt för att inte för något världen hänga efter honom så efter vigseln hittade jag ett eget sällskap att prata med i stället. UP gick också iväg med gänget som skulle sjunga den fina sången till brudparet för att öva och det kändes lagom kul för mig. Precis som väntat hade upplägget av sången nu ändrats så UP skulle förstås sjunga texten om när han och BC delade säng på kräftskivan för snart tre år sedan. Wopidoo. Jag är en hemsk människa men jag kan bara inte tycka det är roligt.

Det var mycket på det här bröllopet som blev som väntat. Jag blev placerad längst ut på en bordskant - som väntat. Det fanns en beskrivning av varje gäst och där stod det givetvis att UP och BC har delat säng - som väntat. I beskrivningen om mig stod det att jag gillar katter - som väntat. Jag kan inte säga att jag kände igen mig jätteväl i texten men det är nog inte så lätt för BC och HT heller eftersom vi inte är så nära vänner. Middagen blev i alla fall trevlig, god mat och jag höll igång och pratade med bordsgrannarna även om det stundtals inte blev så lätt att samtala med tanke på alla tal under hela sittningen. Det var två tillfällen bara där jag inte orkade och det ena var när UP och gänget sjöng sin sång - som alla andra älskade - och det andra var när UP sprang upp för att ge BC en puss när HT lämnade bordet. Annars gick det ganska bra, men inte då. Bara inte då.

Efter middagen var det tårta och bröllopsvals, men av någon anledning var det som att festen aldrig riktigt kom igång efter det. Min egen teori är att musiken var bedrövlig. Det spelades 70-tal och 80-tal men ingenting nyare än det och för mig är sån musik så tråkig så klockorna stannar. Kvällen blev med andra ord ganska utdragen när jag ständigt gick runt och hoppades på att få dansa till bra musik, men det hände aldrig riktigt. Alla har helt enkelt inte samma musiksmak. UP hann i alla fall dansa lite med BC så jag tror han var nöjd ändå.

På söndagen var det vårt vanliga visningsrally. Tre lägenheter hann vi med. Den första hade ett perfekt läge på Lilla Essingen, och den var jättefin men det var ändå något som gjorde att jag inte föll platt för den. Lägenhet nummer två låg i Fredhäll och den var helt ointressant. Den sista lägenheten låg i Kristineberg. Vi har sett identiska lägenheter förut, fyra rum och kök, och jag har hela tiden känt att de verkligen har potential att bli riktigt bra. Den här var inget undantag och som det känns just nu har jag bestämt mig för att det är där jag vill bo. Fyrorna på Lilla Essingen är underbara, men de är helt enkelt för dyra för oss. En trea känns allt mer kortsiktig ju längre tiden går. Det har tagit oss evigheter att hitta hem. Hur länge vill vi leta nästa gång? Hur snart vill vi göra samma resa igen? Nu vill jag helst av allt bara bo, bara vara i vårt hem. Det är allt.

Vi åkte iväg till Jarlaberg för att jag skulle rösta i EU-valet och det var en konstig känsla att komma dit - ungefär som när jag åker till mina föräldrar. Jag hittar exakt och det är som att komma hem, men ändå med känslan av att jag faktiskt inte bor där längre. Resten av kvällen blev lugn. Vi åt middag och jobbade vidare med offerterna för Tanzania. Det är verkligen dags att boka nu.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida