2009-01-19

Ett farväl
Idag har jag lämnat över nycklarna till min älskade lägenhet i Jarlaberg. Det känns sorgligt, vemodigt och konstigt och samtidigt ligger något av en lättnad över mig. Nu är allt klart. Inget mer penlande mellan två bostäder, ingen mer flytt, ingen mer städning.

Jag och UP tillbringade hela lördagen med att städa klart lägenheten. UP fixade med tröskeln med hjälp av BP och resultatet blev faktiskt jättebra. Det var en stor lättnad eftersom vi hade så lite tid på oss. Igår var vi där en kort sväng för att titta till allt och lägenheten såg verkligen jättefin ut, ljus och glänsande och inbjudande. Jag gick från rum till rum och mindes och tog mina farväl och det kändes otroligt sorgligt när jag till slut stängde dörren och låste för sista gången.

Nu i efterhand är det som att alla åren när jag har bott där passerar revy för mig. Jag minns när jag och R flyttade in, jag minns renoveringen och separationen. Jag minns andra kärlekar som har kommit och gått och jag minns när jag träffade UP, första gången han var där. Allt vi har upplevt tillsammans. Jag minns katterna, de ställen som de gillade bäst, hur bra de alltid trivdes där hos mig. Små promenader på gården på kvällarna, Saga som alltid ville äta gräs i rabatten, Tuva som helst satt i sin favorithörna gömd bland buskarna.

Hade jag fortsatt att leva som singel så hade jag nog bott kvar i den lägenheten hela livet. Den var perfekt för mig, för- och nackdelar till trots. Jag har trivts otroligt bra där från första stund. Jag har känt ett lugn i den lägenheten, en ro och en fridkänsla som har varit underbara. Jag har verkligen mått bra där, med alla mina rum, med utrymmet, med balkongen, min underbara balkong med utsikten över hela Stockholm. Jag minns alla fantastiska sommarkvällar där, med en bok och ett glas kallt, vitt vin, med solnedgången och hela stan utbredd framför mina fötter.

Nu har jag något annat. Nu bor jag med min livskamrat, med UP, i hans lägenhet. Så länge tills vi hittar något annat. Jag tror att det kommer att bli bra så länge vi är kvar där. Sedan blir det något annat, en annan utsikt, ett helt annat läge i livet. Det kommer att gå bra, någonstans, på något sätt.