onsdag 14 januari 2009

2009-01-14

Den första av mig
Det var något jag läste ganska nyligen som fastnade hos mig. Det stod om en tjej som sa att hon inte ville bli den nästa av den eller den personen eller typen. Hon ville bli den första i världen av just sig i stället. Det här känns otroligt viktigt.

Miljontals kvinnor över hela världen för ett ständigt pågående krig mot sig själva, mot sina kroppar och utseenden. De är aldrig nöjda, de känner aldrig att de riktigt duger, och jag är inget undantag. Hur mycket jag än tränar tycker jag att jag borde göra mer. Till och med för tio år sedan, när jag i mina nuvarande ögon var alldeles för smal, tyckte jag att jag var för tjock, att mina lår var för kraftiga, att jag borde gå ner i vikt.

Slutsatsen är att det spelar egentligen ingen roll hur jag ser ut. Jag blir inte nöjd ändå. Är jag smal vill jag bli smalare. Är jag tjock vill jag bli smalare. Oavsett vilket så vill jag gå ner i vikt.

Jag är lång och i och med det är det självklart att jag är större än de som är korta. Missförstå mig rätt, jag vill absolut inte vara kort. Jag skulle kunna tänka mig att vara max 6-7 centimeter kortare men absolut inte mindre än så. Att vara lång har massor av fördelar. Det enda jag ogillar är känslan av att vara för stor, som kommer över mig ibland, särskilt om jag går i affärer med mindre personer. Jag är lång, har smal midja och muskulösa lår och rumpa. Att hitta byxor är inte helt lätt för mig, likaså att bära alltför korta kjolar eller klänningar, som då ser ut som att jag har gått ut i enbart en lång tröja. Jag börjar lära mig men det tar tid. Numera går jag i korta kjolar och det känns OK så länge jag inte jämför mig med andra. Så fort jag ställer mig bredvid någon annan ser jag åter mig själv som tjock, stor, ful.

Min största utmaning är nog att helt enkelt acceptera mig själv, min kropp och mitt utseende. Att acceptera att nej, jag ser inte ut som den eller den personen utan jag ser ut som mig och det är mer än bra, det är perfekt. Nej, jag är inte lika smal som PR men jag är betydligt mer muskulös och vältränad. Skulle jag utmana henne i träning och styrka så skulle jag garanterat vinna. I mina ögon är det egentligen mer värt än att ha smala ben. Jag måste bara inse det till fullo också. Jag måste bara göra mig själv till mitt livs största kärlek. Det är viktigt.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida