2008-12-30

Krångel
Ingen har sagt att livet är enkelt och jag är väl medveten om det här. Men ändå. Varför krånglar vi ständigt till saker så mycket?

Jag satt hemma hos UP och jobbade igår. Det gick hyfsat - det är inte direkt mycket att göra nu så det gick bra att ta det lugnt. Jag fick lite gjort ändå och vi hann dessutom med att ta en lunchpromenad när det för en gångs skull var sol och ljust ute.

Mitt humör var inte på topp tyvärr. Att vara hemma hos UP påminde mig bara om alla "unfinished businesses" som jag känner att de är - det fortfarande obesvarade julkortet från exet, sagoprinsessan som är så perfekt att man kräks. Självklart blev det nya gräl om hennes och UP's kontakter. Jag vet att hon fortfarande är viktig för honom - annars hade han inte varit så mån om att behålla kontakten med henne. Men jag förstår det inte ändå. UP säger att de inte har pratat med varandra på åtta år och det gör det obegripligt för mig att hon då fortfarande ändå kan vara viktig. UP tycker att det är så jobbigt att jag ständigt kilar in andra människor mellan oss men ironiskt nog tycker jag ju att det är precis det han gör genom att fortsätta låta exen finnas kvar i sitt liv. Det blir en relation som fortfarande inte är avslutad helt och fullt. Jag mår dåligt av det här men ännu sämre av vetskapen att jag skulle hindra UP från att själv välja vilka personer han vill ha i sitt liv. Det är inte en sådan person jag vill vara.

Det blir som i alla situationer när vi vill olika - UP's åsikt tillhör majoriteten och därmed kommer det att bli som han vill. Jag ville inte att han skulle åka till Kroatien men UP ville åka och alla andra vi känner tyckte direkt att det var jag som var den konstiga. Alltså åkte UP till Kroatien. Det är samma sak med exet - jag vill att hon ska försvinna ur våra liv men jag vet att ingen annan skulle hålla med mig och jag vet också att UP kommer att fortsätta ha kontakt med henne. Jag vet inte hur jag ska hantera det annat än att bara säga åt UP att göra som han vill. Det blir fel hur jag än agerar. Hade han hellre önskat att jag bara spelade med, bara såg glad ut och lät bli att säga vad jag egentligen tycker?

Jag stannade i stan på vägen hem och tränade, mitt favoritcykelpass. Det är magiskt bra, alltid fullsatt, alltid mer drag än någonstans annars. Bara på de här passen är det OK att ge allt, att skrika åt varandra att köra på, att grimasera av ansträngningen när man gör mer än man egentligen klarar av.

Kvällen blev lugn. Jag packade ännu en kartong med böcker och fixade och donade lite i största allmänhet. På kvällen blev det en ny kris när UP berättade att MR har valt ut en skaldjurstallrik med bland annat gratinerade ostron till varmrätt. Jag fick panik när jag insåg att det är levande ostron som ska brännas ihjäl i min ugn. Det är inte acceptabelt för mig så det blev en snabb ändring i menyn som tur var. Egentligen tycker jag att hummer är lika obehagligt och jag känner att den där fina nyårsmenyn som jag hoppats på inte alls kommer att bli som jag tänkt. Till råga på allt är AR tydligen livrädd för katter och vill att jag ska stänga in dem i ett rum så hon slipper se dem, men det går jag inte med på. De är levande varelser, inga prylar som man bara kan slänga undan hur som helst. Den här nyårsmiddagen känns som att den är på väg mot en katastrof just nu.