2008-12-11

Det spökar
I kväll har vi julfest med jobbet - ännu ett event som jag håller i. Jag är trött på det, jag vill bara få det gjort, vill slippa tänka på det. Men det ska nog gå bra. Jag har tagit en migräntablett för att bli fri från huvudvärken - det blir alkoholfritt i kväll och så tidig hemgång som bara är möjligt.

I morse dök plötsligt HM upp på tunnelbanan. Han är ändå en av de bättre personerna från helvetet på förra jobbet, och just honom var det OK att träffa, även om det kröp i mig av obehag av alla minnen från den tiden. Men jag pratade artigt med honom, frågade hur han och familjen mådde och om det hade hänt något särskilt på företaget. Som väntat - ingen hade börjat och ingen hade slutat och jag tänkte osökt på det där styrsättet de har - låt folk tro att de är så värdelösa och dåliga att ingen annan någonsin ska vilja ha dem, så skrämmer man dem till att stanna kvar. Men inte jag. Jag bröt mig loss, jag fann min egen frihet. Jag bad inte HM hälsa till någon av dem när vi skildes åt.

UP sprang förbi hos mig på lunchen. Han hade träffat JSk på lunchdate och fått veta att JSk hade planer för nyår - skönt, tänkte jag, då slipper jag dem i alla fall. Vi stal några minuter av kyssar innan han gick tillbaka till jobbet. Den här gången kändes det som vanligt att se honom - alldeles, alldeles underbart.