2008-12-08

Födelsedagshelg
Den här helgen, i lördags närmare bestämt, har jag klivit in i en ny åldersruta - nu är jag i gruppen 36-40 år. Det är inte klokt. Jag undrar om jag någonsin kommer ikapp min fysiska ålder även mentalt eller om jag alltid kommer att känna mig som 23.

Helgen började bra i alla fall. Jag gick med PR till Anglais och tog ett gott glas vin med henne - mycket trevligt och inte alltför mycket folk. En sådan after work är fortfarande helt OK för mig - ett lite mindre sällskap där man faktiskt hinner prata med varandra också och inte bara står och skriker ointressanta fyllekommentarer till varandra. Jag åkte hem efter Anglais och senare på kvällen kom UP till mig. Vi åt en lätt middag och slappade i soffan.

Min födelsedag började med stränga order från UP om att ligga kvar i sängen medan han pysslade i köket. Han kom in med en god kaffe med skummad mjölk och kardemummahjärta och till det nybakade scones med godishjärtan på och inte mindre än tre sorters marmelad och ost. Han är ljuvlig. Jag fick fina presenter också, en ny skrivbok som jag önskat mig och dessutom en otroligt fin klocka - Calvin Kleins snygga modell som jag redan har i silver, fast nu blev det den guldfärgade varianten i stället. Jag blev förskräckt över att få en så dyr och fin present men inte desto mindre glad för det.

Under förmiddagen och dagen röjde vi runt, handlade, städade och lagade mat. På eftermiddagen kom min familj - mamma, pappa, C och SL. UP stod för den mesta matlagningen, tack och lov, och det blev en underbart god jordärtskockssoppa med briekex, sedan tonfisk med vår specialsalsa; rödlök, röd chili, mango, physalis, röd mangold, körsbärstomater, stora vita bönor, kidneybönor och massor av koriander. Till efterrätt blev det jordgubbar och glass och pepparkakor och saffranslängd som mamma haft med sig. Jag fick fina presenter igen - pengar till ny handväska och nya handskar, Majgull Axelssons senaste roman, guldörhängen, en julduk, två underlakan och en bodyscrub med råsocker och choklad som ska bli intressant att testa. Det blev en trevlig eftermiddag och allt kändes lyckat. Bland det roligaste av allt var att CN ringde mig för att gratulera. Det är typiskt - i stort sett ingen av mina vänner minns att jag fyller år men hon gör det så klart. Vi pratade länge och kom överens om att försöka träffas snart.

På kvällen hade vi lite olika alternativ men inget av dem blev egentligen som vi tänkt oss. Vi var bjudna till UP's kompis NE på ölprovning med gamla grabbgänget men insåg till slut att vi inte skulle ha en chans att hinna dit så vi tackade nej. Nästa idé var att gå ut och fira MDL som fyller 40 på torsdag. Jag var högst ovillig men följde med för UP's skull, för att jag kände att jag måste göra det någon gång, även om jag inte vill. Tanken var att först ta en öl på Galways och sedan gå över till Golden Hits och dansa. Tanken var god men funkade inte i verkligheten, för kön till Golden Hits sträckte sig över halva Kungsgatan och jag sa direkt att där ställer jag mig inte. Det blev en snabb öl på Galways och sedan stod vi med gänget i kön en stund tills jag till slut fick nog och bestämde att jag åker hem. UP följde självklart med mig, även om jag tyckte att han borde ha stannat kvar - han måste inte åka hem bara för att jag inte har lust att stanna. Men UP menade att det var ju min födelsedag så något annat än att åka hem med mig var inte aktuellt.

Jag har tänkt en del på det här med min olust för att gå ut med det gamla gänget, som bara verkar växa sig starkare och starkare. Jag vet att det här var något som uppstod i samband med att pratet om Kroatien började ta form, det som sedan urartade till månader av gräl mellan mig och UP. I samband med allt det här började min syn på gänget att förändras och jag har till slut kommit att förknippa dem allt mer med svek, med bråk, med smärta, med UP som är med dem och jag som inte hör dit, och det har fått mig att helt tappa lusten och intresset för att umgås med dem. Det är sorgligt men sant. Jag känner allt mer att jag inte har något att prata med dem om, att jag inte känner dem och de inte känner mig och att de aldrig kommer att bli mer än ytliga bekanta för mig. Det är som en brytningspunkt som jag befinner mig i nu, en brytningspunkt mellan det gamla singellivet och det liv jag vill ha i framtiden.

Det verkar alltid vara samma sak när vi träffar det gamla partygänget - det kommer alltid upp grova skämt, MDL drar sina historier om Kroatien och om hur underbart han och UP hade det när de delade rum, och jag sitter som på nålar och ler artigt och önskar mig därifrån. MDL sa nu att nästa gång det blir en Kroatienresa så får jag följa med också, och jag log artigt men kände direkt bara att det kommer jag aldrig att göra. Det är för missfärgat för mig nu.

Söndagen ägnade vi åt flyttförberedelser. UP fotograferade min bokhylla och mitt skrivbord som jag ska sälja och sedan åkte vi till honom och fortsatte där. Vi rensade lite till i förrådet, som trots det bara är alltför fullt. Jag blir orolig bara av att se det för jag inser att jag ärligt talat knappt kommer att få plats med någonting där. Det är redan fullt och jag har ingen aning om hur vi ska lösa förvaringen när vi flyttar ihop. Jag rensade lite hemma hos mig själv på kvällen också och fick ihop ett par kassar med blomkrukor och gammalt husgeråd som ska ut, och dessutom en gammal videobandspelare, en telefonsvarare och lite annat. Alltid är det något litet framsteg.