2008-12-11

Cheer up!
Jag måste verkligen rycka upp mig nu. Det är som att jag har tappat styrfarten helt. Jag är inte glad över någonting, jag bryr mig inte om mycket, utan jag känner mest frustration och besvikelse över saker och ting. UP kan inte förstå mig - han tycker bara att jag ska rycka upp mig och se det postitiva i livet, men just nu är jag inte kapabel till det. Jag är för trött på allt, för trött av allt.

Jag mötte UP på lunchen igår och vi gick tillsammans för att fixa armbandet till min nya fina klocka. Den är verkligen fin, elegant och guldglänsande, och jag är mer än nöjd med den. Jag tänker att den skulle vara så vacker ihop med en förlovningsring på vänster hand, men det är en dröm jag kan se mig efter i stjärnorna, antar jag. En sån där dröm som inte kommer att bli sann, ännu en.

Jag hade sett fram emot att träna igår, men bokningssystemet på SATS låg fortfarande nere och det betydde att jag helt enkelt inte fick någon biljett till passet. Jag stod där ombytt och klar i tron att det inte var några problem, som receptionisten hade sagt, men det var bara att byta om och gå hem i stället. Jag promenerade till Slussen och passade på att ringa till C, till SS och till AP för att tacka för presenten på min födelsedag. Samtalet gick bättre än väntat, hon lät glad över att jag ringde och hon sa också att hon gärna ville bjuda hem mina föräldrar eftersom de aldrig har träffats trots att jag och UP har varit ett par i över två år nu.

Hemma var det lugnt - jag tvättade min andra fåtöljklädsel, vek tvätt, satt i soffan. Jag pratade med UP men det gick inte bra, vi blev bara osams om saker och ting, så dumt som vanligt. Vi är inte inne i någon bra period nu och jag hoppas att det bara är tillfälligt. Det har funnits så många tillfällen när jag har känt mig sviken och besviken och jag undrar om UP har känt samma sak inför mig, fast han inte har sagt det på samma sätt.

Vi har diskuterat lite nyårsplaner också. Jag har halvt om halvt kommit överens med SS om att bjuda hem henne och H på middag hos mig - jag vill absolut vara hos mig eftersom det är min sista nyårsafton där. UP har också börjat prata om andra personer han kan tänka sig att bjuda dit - han pratar om folk från partygänget, från Kroatiengänget, han nämner US och AN och jag känner bara nej, nej, nej, inte dem. Vad som helst utom det. Han nämner Lysekilsgänget också och jag tar hellre dem i så fall, bara jag slipper TM's kompis med barnet som jag inte känner. Jag vill inte ha med några barn på nyår.

Igår började SS prata om andra vänner, EE och en annan tjej som jag bara har träffat någon gång, att hon skulle vilja bjuda in dem också. Direkt känner jag att det här urartar till något jag inte vill ha. Jag har tänkt mig en liten intim middag med några få nära vänner, en kväll när vi äter gott och verkligen pratar med varandra. Jag har inte tänkt mig en stor middag med folk hemma hos mig som jag inte känner. Det finns ingen anledning att bjuda hem okända människor, det är ingen skyldighet jag har. Jag vet inte hur det ska bli nu.