2009-01-16

Något att se fram emot
Flyttstädningen gör mig stressad. Jag känner att vi har alldeles för mycket kvar och jag är orolig för badrumströskeln, för att det ska bli något fel, något bakslag, att köparen ska backa ur eller vad som helst. Tiden springer ifrån oss.

Vi hann i alla fall lite längre igår. Vardagsrummet är helt klart liksom köksfönstret och alla köksskåp. UP har lackat ett lager till på tröskeln och i morgon blir det mer fixande. Han ska sätta dit en ny list och vi ska försöka täcka igen springan med alla medel. Sedan är det resten av köket, hela badrummet och hallgolvet kvar. Efter det är vi klara.

Jobbet känns mest av allt bara tråkigt nu. Jag är spyfärdig på kick-offen om ett par veckor. Alla andra verkar se fram emot den men jag vill bara att den ska bli gjord, att jag ska slippa tänka på den en sekund extra. Jag hoppas att allt ska flyta på, att jag inte ska glömma något och att alla ska vara nöjda och glada. Det är ett stort ansvar när det är över 100 personer inblandade, men går det bra så blir det också ännu en fjäder i hatten för mig.

Idag kommer det att bli officiellt att jag byter avdelning. FK sa något kryptiskt igår om att jag kommer att få ett nordiskt marknadsansvar i och med det här och jag vet inte om det betyder att jag kommer att byta titel dessutom. Från marknadskoordinator till marknadsansvarig. Det vore något. Det måste ju betyda högre lön också i så fall. Men jag får se. Jag orkar inte tänka på det nu.

Mina förslag till projektledarutbildning föll väl ut hos FK så det verkar inte vara någon tvekan om att jag kommer att få gå en utbildning under våren. Det är bra, det är en merit och något jag har velat göra länge. Åter igen, en skillnad på flera solsystem mellan det här jobbet och det förra.

Rent privat måste både jag och UP hitta något att se fram emot nu. Ironiskt nog kommer han att vara i Sälen samma helg som jag, men i sällskap med årliga grabbresan från högskolan. Jag räknar inte med att vi kommer att se skymten av varandra. Jag kommer att jobba och han kommer att festa på annat håll. Men jag vet att han ser fram emot resan och det förstår jag, det kanske jag också skulle göra om det var en privat resa.

Jag vill ta ut mina tio sparade semesterdagar i mars men jag vet inte säkert om det kan bli av. UP är fortfarande tveksam med tanke på sitt jobb. Det värsta är att om han backar ur så har jag troligen ingen att åka med, eftersom de flesta åker med sina pojkvänner, och då är risken att jag inte tar ut någon semester, eller åtminstone inte reser bort någonting. Men vi får se. Det är ett tag kvar och mycket lär hända fram till dess.