2008-10-27

Nästan ständigt sällskap
Den här helgen har varit minst sagt social. Jag har i stort sett haft folk omkring mig hela tiden och det är roligt att det händer mycket, att det är saker på gång. Däremot börjar det bli ännu tydligare för mig vilka som verkligen är mina vänner nu. Det nyare gänget, dem jag inte har känt mer än 2-3 år, de lyser med sin frånvaro. Sedan den där after worken på Anglais i augusti har jag inte hört ett ljud från någon av dem, och knappt UP heller annat än Kroatienveckan de hade tillsammans.

Det verkar vara ett mönster. Vi var ju i Schweiz med samma gäng i våras och efter det minskade vårt umgänge med dem konstigt nog. UP åkte till Kroatien med dem för att bygga relationer men har knappt haft någon kontakt med någon av dem alls sedan resan. Så det där med att resa för att göra relationerna starkare verkar inte fungera, tvärtom. Antagligen är det inte dem jag kommer att fortsätta umgås med i mitt liv. Jag har varit medveten om det länge men det är ju ändå trist när det blir verklighet, när intuitionen stämmer en gång till, när dem jag tror ska försvinna verkligen gör det igen.

Jag antar att det är så det funkar - vissa personer har man mer behov av under vissa perioder i livet och sedan går man vidare och lämnar dem bakom sig. Så kommer det alltid att vara och det här är varken första eller sista gången det händer. Det konstiga är bara att det verkar hända i samband med resor, när det ju är meningen att man ska komma närmare varandra och inte tvärtom. Det är mycket jag inte förstår, tydligen. Men nästa helg är det inflyttningsfest hos MT och LM, i deras nya hus i Huddinge. Antagligen är en del av gamla gänget där då och det blir i så fall första gången jag träffar många av dem sedan UP's resa med dem. Det är inget jag ser fram emot men jag ska gå dit ändå, för att jag innerst inne inte har något val.

Den här helgen har vi fokuserat mer på gamla vänner, dem vi vet var vi har, dem jag tror kommer att finnas kvar i livet vad som än händer - nästan. ja I fredags tog jag en snabb after work på Riche med EB och sedan var vi kulturella igen och gick med SS på konsert i Berwaldhallen. Det var på det hela taget en bra konsert - först ett otroligt annorlunda och experimentellt verk av Magnus Lindberg och sedan en underbar symfoni av Sjostakovitj, skriven mitt under brinnande krig 1943. Det var vackert och dramatiskt och mäktigt med en närmare 100 man stark orkester på scenen.

På lördagen åkte jag hem till min egen lägenhet i några timmar för att förbereda nästa visning. Jag stannade till i stan och köpte nya blommor och åkte sedan hem för att hämta lite nya kläder, städa lite, vattna blommor och göra fint. Med facit i hand kändes det nästan bortkastat eftersom det sedan visade sig att bara tre personer dök upp på visningen på söndagen. Det känns som att jag kommer att bo kvar i flera månader framöver och det är tråkigt när jag nu äntligen har bestämt mig för att flytta - och då kan jag inte, för tajmingen är helt fel, marknaden är stendöd och inte en människa köper något alls. Jag vet att det är samma sak för alla nu för tiden men det känns lika tråkigt ändå. SSH säger att i Malmö finns ingenting till salu nu utan alla väntar. I Stockholm är det tvärtom, massor till salu men ingen som vågar köpa.

På lördagkvällen var vi bortbjudna på middag hos TM, med UP's gamla Lysekilsgäng. Det blev en trevlig kväll och jag lyckades faktiskt göra mig hörd för ovanlighetens skull. Jag vet inte om det var för att LJ inte drack alkohol utan pratade mer normalt för annars har jag ofta svårt för henne. Men det var OK den här gången.

Söndagen gjorde vi inte mycket annat än att äta. Vi började med brunch på Fåfängan med JP, PH och hennes nya pojkvän. Det var första gången vi fick träffa honom och han verkade trevlig, lugn och stabil vilket nog är bra för PH. Han är tydligen vansinnigt intresserad av skidåkning och hade gett PH ett par nya skidor i födelsedagspresent dagen innan - inte dåligt med tanke på att de bara har varit ett par i sju månader ungefär. Men samtalet under brunchen kom att handla mycket om skidor och vintersport och jag blev tystare och tystare, dels för att skidåkning inte är min grej riktigt, och dels för att de andra tjejerna i vanlig ordning tog över mer och mer och fick mig att känna mig mer och mer osynlig. Så har det ju alltid varit med framför allt PH, jag minns det bara alltför väl från när hon först träffade UP, innan vi blev ett par. Hon tog all uppmärksamhet och jag försvann igen.

Eftermiddagen tillbringade vi hos mina föräldrar. Vi fikade och jag pratade med mamma medan UP hjälpte pappa med hans dator. Jag tror att de uppskattade att vi kom dit. Maja höll sig mest i sin sovlåda - hon trivs bra där, särskilt när det kommer besök. På kvällen var det middag hos UP's mamma, tillsammans med BP, MNP och CP. Det blev ganska trevlig även där men som vanligt tänker jag på hur jag ska uppföra mig och som vanligt känns det som att jag gör fel, som att jag är den ständiga enkla flickan som inte kan föra sig i salongerna. Jag passade på att spana på alla gamla möbler som finns i huset och minns vad UP har sagt om att han och hans bröder måste ta hand om mycket av sakerna när AP säljer huset förr eller senare. Det innebär ju också att mycket av det kommer att hamna i mitt hem och det är inget jag ser fram emot. Det finns för mycket prylar i världen. Men det får lösa sig på något sätt.

I natt har vi sovit i min lägenhet, eftersom vi skulle ha besök av hantverkare på morgonen. Det kändes konstigt att vara där igen, som att jag knappt bor där längre. Jag undrar hur länge jag kommer att bli kvar.